Göran Greider: När marknadshögern gick ihop med nationalisterna

1 maj har för min del aldrig varit en partidag: Det är socialismens dag. När jag håller tal i Gagnef - vilket jag gjort säkert i femton år nu - ägnar jag alltid halva tiden åt att kritisera också de röda och gröna partierna. Det kommer jag att göra även i år, även om känslan i år är överväldigande stark av att det bara finns en enda sak att propagera för: Bort med Tidöregeringen.

Var och varannan rödgrön väljare jag pratar med har den där djupa känslan av att ett verkligt ödesval stundar nu i september. Det vi har bevittnat är i själva verket något som för bara tio år sedan skulle ha framstått som chockerande och omöjligt: att högerpopulism och nyliberalism visat sig passa så väl ihop. Åkessons, Kristerssons och Mohamssons handslag äger rum över det som inte för så länge sedan sågs som en opasserbar avgrund.

Libertarianer uppfattades länge som direkt hatiska mot den reaktionära nya högerpopulismen, de ville ju ha öppna gränser, minska statens roll och motarbetade alla slags fördomar av till exempel etnisk natur. Många till vänster stämde, ibland i häpnad över att de tyckte likadant, in i samma fördömanden av de högernationalistiska idéerna som libertarianer kom med.

Idag hörs nästan inget sådant från de forna libertarianerna. Marknadsliberaler och högerpopulister kommer så märkligt väl överens! Numera är det exempelvis inget problem alls att förena visioner om frihetlighet med blomstrande vapenindustrier som lever högt på skattepengar. Knappt ens från Timbro kommer några radikala libertarianska toner, i synnerhet inte sedan högersmedjan Oikos skrivit ihop sig med Timbro i ett liberal-konservativt framtidsprogram.

Jo, i partipolitiken kan man fortfarande få höra de gamla libertarianska tongångarna från Centerpartiet, som fortfarande har SD som sin huvudfiende, samtidigt som C förordar en politik med åtstramningar av välfärden och skattesänkningar som de facto skulle producera ännu fler sverigedemokrater.

Men hur kunde libertarianer och högerpopulister smälta samman så smidigt? Hur kunde två så väsensskilda världsbilder samsas? Den ena slogs för Folket, den andra för en fri marknad. För det är väl så att högerpopulismen var en konservativ, reaktionär och till stor del folklig reaktion mot den globala kapitalismen och den oro den skapar? Ja, så var det. Högerpopulismen tror jag verkligen till en början var ett svar - om än förfelat - på den nya otrygghet som överallt följt i spåren av en allt mäktigare världskapitalism. Trump, Åkesson, Orban skulle lösa detta genom att återupprätta nationen och traditionen.

Men det finns fler skikt i berättelsen om de två artskilda världsbilderna. Den kanadensiske historikern Quinn Slobodian berättar i sin bok Hayeks bastards den fantastiska historien om hur klassiska nyliberaler från nittiotalet och framåt vecklar ut anti-egalitära idéer som mer och mer samsas med klassisk hårdför konservatism och högerpopulism. De båda strömningarna förenas till slut i en sorts socialdarwinism, alltså idén om den starkares rätt och de båda strömningarna kan glädjas gemensamt åt att fattiga befolkningar inte tillåts störa den etniska homogeniteten genom migration så att marknaden kan fungera bättre och friare.

Fusionen mellan nyliberalism och högerpopulism är det oerhörda som ägt rum i politiken de senaste åren. Den konfronterar vänstern och arbetarrörelserna med en grandios motståndare: ganska breda folklager som mobiliserats mot migration, samtidigt som denna fusion kan fortsätta med en elitistisk marknadisering av samhällena.

Människor till vänster som känner att ett ödesval väntar i svensk politik, har intuitivt greppat det helt nya i situationen: Fusionen mellan högerpopulism och nyliberalism. Det som väntar efter en eventuell Tidöseger i höst är därför ett avgörande kliv in i ett radikalt annat samhällssystem: Mer marknad och mer av stenhård kapitalism, och samtidigt ännu hårdare syn på främlingar och mer av nationellt gränstänkande.

Vad ska vi kalla den nya fusionen mellan nyliberaler och högerpopulister? Kanske helt enkelt bara: högern. För mig räcker det.