Alva Qi Törnqvist: Nationalismen ligger bakom adoptionerna

Efter decennier av nedtystande har adopterades röster hörts. Anna Singer, professor i civilrätt, överlämnade den 2 juni Adoptionskommissionens utredning till socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönvall. Det är en upprättelse för alla som gått före och stått upp mot de starka aktörernas myter, som forskaren Tobias Hübinette. Adoption till Sverige bevisar sig vara en av Sveriges största rättsskandaler med omfattande och systematiska oegentligheter som barnhandel, kidnappning, bedrägeri och förfalskade papper.

Det är svårt att stå emot tystnaden när vi assimileras och isoleras från andra invandrare. Det är en sårbar position. Det skapar en konflikt mellan det vi lärt oss och det vi upplever, som att barnets liv innan adoptionen suddas ut och inga band till det bruna eller svarta är kvar. Barnet ser sig som vit, tills någon frågar var man kommer ifrån. Det är som om att man blir påkommen för att inte ha presterat vithet tillräckligt väl. Adoption är som en iscensatt lek, men leken skaver.

Att hitta andra adopterade gav oss ett nytt språk. 

Vårt utseende påminner om det vi förväntas glömma och till slut är det svårt att skilja på vad som är lek och vad som är på riktigt.

Jag har arrangerat samtal där adoption varit kärnan, och där, i den tysta migrationens isolering, började något brytas upp. Vi hade inte bara lärt oss vithet och svensk kultur, utan också tystnad, tacksamhet och medgörlighet. Vi talade inte ens med våra adopterade syskon. Att tänka på adoptionen skapar skam och skuld, med rädsla att såra föräldrarna. I mötet med andra adopterade bryts isoleringen och tystnaden. Ett nytt släktskap växer fram som gör upp med vitheten och de inlärda sanningarna vi växte upp med.

Ideologin bakom adoption är nationalistisk.

Adoption är inte ett isolerat fenomen, men det är som om vi inte har några beröringspunkter med någon, inte ens diasporan från vårt första land. Att hitta andra adopterade gav oss ett nytt språk. Men för att språket ska bli starkare måste vi skapa en gemenskap med andra invandrare.

Vi har dock ett problem, vår närhet till vitheten, och privilegierna i och med svenskhet, skapar misstro. Andra invandrare kan se oss som illojala, som till slut ändå väljer de vita svenskarnas sida. Distansen mellan oss har en funktion, när vi inte erkänner samband av förtryck, förblir vi splittrade och svaga, och då kan förtrycket fortsätta – ostört.

Ideologin bakom adoption är nationalistisk. Vi har kallats ”de ensamma”, men vi hade inte fått komma hit annars. Ensamheten är en grundförutsättning, då vi inte får komma hit med våra första föräldrar, bara som ensamma barn. Detta är tydligt kopplat till vilka som är välkomna in i Fort Europas och ”förträfflighetens ö”. Där den europeiska gränsbevakningen Frontex destabiliserar båtar, så att människor – och barn – drunknar i Medelhavet. Familjer som splittrats får svårare och svårare att återförenas. Familjer bryts upp på grund av utvisningsbeslut. Ett selektivt migrationssystem där olika familjers kärlek ses annorlunda och människor värderas olika.

Sverige har genomfört flest transnationella adoptioner per capita och på så sätt kan vara det starkaste bandet Sverige har till det ”Globala syd”, enligt forskaren Tobias Hübinette. Adoption presenteras ofta som en humanitär handling av Sverige, att rädda barn, ett moraliskt föredöme.

Men bakom berättelsen om räddning döljer sig andra motiv, som geopolitiska, västerländska och ekonomiska intressen. När Sydkorea var en diktatur, stoppade de transnationella adoptioner för att få igenom sin politik, likt handelssanktioner. I det landet möjliggjorde adoption ett patriarkat där unga kvinnor, gravida utanför äktenskap, blev förtryckta. Chiles diktator Pinochet använde adoption som propaganda. I Kina möjliggjorde adoption ettbarnspolitiken, som innebar våld, brutala masstvångssteriliseringar och aborter.

Sambandet mellan orättvisor är viktigt. När adoption blir en individs val att bilda familj så försvinner helheten och vi ser inte sambanden till andra förtryck internationellt. Vi måste inse att adoptionskritiken är angelägen för alla och inget isolerat fenomen.