Egil Sturk: KD använder samer för att dölja sin misslyckade industripolitik

I tredje mosebok beskrivs det hur Jerusalems överstepräst i samband med Yom Kippur lägger händerna på en levande get, som får bära folkets synder. Geten drivs sedan ut i ödemarken för att offras åt demonen Azazel. Härifrån kommer vårt ord "syndabock" och kanske är det denna demon som - i brist på norrländska getter - har viskat i Ebba Buschs öra: "Du måste offra renarna Ebba. Gör det, och alla synder är förlåtna."

För den 20 april kom hon till Luleå tillsammans med landsbygdsminister Peter Kullgren för att lansera Kristdemokraternas trepunktsprogram om rennäringen, som i korthet går ut på att minska renstammarna, ta tillbaka jakt- och fiskerättigheter till staten, och frånta rennäringen status som riksintresse. Det motiverades med renskötselns ringa ekonomiska värde, och de stora markytor som den tar i anspråk. Markytor som skulle kunna användas på ett mer "produktivt" sätt, och som - om Kristdemokraterna fick bestämma - skulle kunna bli ett enda stort gruvhål om det inte var för de där nedrans renarna.

Det är egentligen samma argument som alltid har använts för att frånta urfolk mark och egendom: den brukas helt enkelt inte tillräckligt "rationellt" eller produktivt. Det var så liberalismens husgud John Locke rättfärdigade koloniseringen av Nordamerika, och det var så uppodlingen av norra Sverige motiverades med lappmarksplakatet 1673. Det bör sägas att många samer själva länge har motsatt sig att prata om renskötseln i termer av ett "intresse" just för att det leder till att man likställer det med annan kommersiell verksamhet. För renskötseln är mer än bara en näring. Det handlar också om kultur, identitet och relationen mellan människa och natur.

Därför blir det vanskligt när Kristdemokraterna ställer grundläggande rättigheter mot affärsverksamhet, och ger det senare företräde. Särskilt eftersom att man i samma andetag påstår att förslaget ska minska motsättningarna i norr, och samtidigt skydda samisk kultur, traditioner och rättigheter. Särskilt vanskligt blir det när Busch och Kullgren i en debattartikel i SvD argumenterar för att rennäringen uppbär oproportionerligt stora stöd, på bekostnad av energi, infrastruktur, gruvnäring, skogsbruk och samhällsutveckling i norr.

Ni må ursäkta en klentrogen Kirunabo, men av någon anledning finner jag det svårt att tro att regeringen skulle ha gjort stora satsningar på Stegra och Hybrit, Malmbanan, elnät, och billiga hyresrätter i norr om det bara inte var för rennäringens utgifter för stödutfodring och rovdjursersättning. Särskilt efter att ha bevittnat regeringens ointresse och passivitet den gångna mandatperioden.

Nej, det är inte bara renarnas fel att nattågen försvinner eller att de enda bostäderna som går att hitta är tillfälliga baracker. Det är inte rennäringen allena som gör att LKAB går dåligt, att Gestamp flyttar sin verksamhet utomlands eller att stora industriprojekt i norr har haft svårigheter med finansieringen. Det beror på flera orsaker, varav ett av de viktigaste är bristen på en statlig industripolitik, som kan ge företag förutsägbara och långsiktiga förutsättningar för att våga investera.

Så här är en fråga till KD, direkt från Jesus själv: “Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?”. Och här är en uppmaning från densamme: "Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."