Edgar Mannheimer: Mamdani hindrar mig från att överge Amerika

De senaste veckorna har jag läst den underhållande men skrämmande boken ”1999: The year low culture conquered America and kickstarted our bizarre times”, om hur det sena 1990-talets skräpkapitalistkultur – Jerry Springer, Pokemon och WWE – format Trumps USA. 

Jag suckar och tänker att jag borde överge detta land, att det är en bra sak att Europa och resten av världen vänder Amerika ryggen, och lämnar USA åt sitt öde. Men så läser jag om valet till borgmästare i USA:s största stad, New York City.

Just when I thought I was out, they pull me back in. 

Plötsligt verkar det som om en 33-årig muslimsk socialist som talar om att befria Palestina har tillräckligt momentum för att vinna. Han har även han gjort rapmusik under namnet Mr. Cardamom. 

Nu står det klart: Zohran Mamdani slog ut sin demokratiska rival, tungviktaren och nepobabyn Andrew Cuomo, och vann det demokratiska primärvalet – i världens mest judiska stad. I höst kan han gå till seger mot sin republikanska motkandidat. 

Det bor strax över 1,3 miljoner judar i New York City, mer än någon annan stad i världen. Under valkampanjen fick Mamdani utstå en hatkampanj utan dess like, där konservativa röster försökte utmåla honom som en trojansk häst som kommer införa sharialagar och kommunistiskt förtryck så fort han blir vald, samt utvisa alla stadens judar. 

Men faktum är att Mamdani var den näst mest populära kandidaten bland judar i New York – mer populär än den judiske kandidaten Brad Lander. Lander och Mamdani valde under valkampanjen att “cross-endorse”, det vill säga stödja varandra – en enastående uppvisning av judisk-muslimsk solidaritet och ett enat ”nej” till den skandalomsusade och sextrakasseri-anklagade Andrew Cuomo. 

Av den svenska pressen hade han definitivt anklagats för antisemitism.

Enligt en opinionsundersökning i den progressiva judiska tidningen The Forward röstade en av fem judar i New York på Mamdani, och det sägs att den judiska rösten var avgörande för hans seger. Detta trots att han försvarat begreppet ”Globalize the Intifada” och kallat kriget i Gaza för ett folkmord. Han har försvarat Israels rätt att existera, men inte som en exklusivt judisk stat. Av den svenska pressen hade han definitivt anklagats för antisemitism. 

Författaren och konstnären Molly Crabapple, vars mamma är judinna och pappa är från Puerto Rico, föddes i New York och knackade dörr för Mamdanis valkampanj. 

– Försöken att splittra och polarisera har misslyckats. Och i världens mest judiska stad, ett allvarligt bakslag för sionismens skrämselpropaganda. Jag och mina judiska vänner dansade till Zohrans valseger. Dessutom hjälpte han att rädda en jiddisch bokhandel för några år sen, säger Crabapple.

Hon får medhåll av min palestinske vän Munir Atalla, en filmskapare som sedan många år bor i New York: 

– Förändringen är ett faktum. Rädslan och feghetens politik är över. Korruptionen är över. En ny generation har tagit makten och vi kommer inte ge upp den. 

Men Mamdanis seger handlar inte bara om Palestina, Israel och stadens judiska befolkning. New York är en plats där gentrifiering och oreglerad kapitalism lett till en bostadskris. 

I ett Youtubeklipp intervjuas New York-bor i Brooklyn om vem de tänker stödja i valet. En svart medelålders man säger: “I forgot his name, Mundabi or whatever it is?” Han minns när det knappt fanns parkbänkar i Brooklyn. Idag är det ett tryggt område, men hyran är så hög att han knappt har råd att bo kvar. 

Mamdani har lovat att införa ett hyrestak för uppemot en miljon New York-bor och tredubbla utbudet av hyreslägenheter med överkomliga hyror. 

– Vi som bor i New York har tagit tillbaka staden från kapitalets krafter som gjort det helt omöjligt att leva här de senaste decennierna, säger Molly Crabapple och fortsätter: 

– Jag kommer aldrig att glömma den äldre italienska kvinnan med kors runt halsen som sa: ”självklart röstar jag på honom. Jag är ju hyresgäst. Jag ber för dig.”

Världen är fortfarande mörk. Folkmordet i Gaza pågår oavsett vem som vinner val i New York. Men jag måste medge att Zohran Mamdanis seger gör mig glad. Det demokratiska etablissemanget, som genomsyras av sionismens dogmatiska ideologi, ställer sig nu bakom en 33-årig propalestinsk muslimsk socialist. 

Detta har förstås lett till en rad underhållande reaktioner från höger och vänster. Ett urval:

”White boys who say inshallah carrying zohran to a comfortable victory!!!” twittrade den amerikanska vänsterikonen Hasan Piker. 

”A Muslim hasn’t surprised New York like this since 9/11”, twittrade användaren ML Kejera. 

”Zohran has my permission to be a little antisemitic. I think he’s earned it”, twittrade podden Trueanons judiske producent Yung Chomsky. 

Samtidigt pågår ett slags kollektivt nervsammanbrott hos den amerikanska, och svenska, högern. Den polemiske debattören Aron Flam, som förnekar palestiniernas existens, retweetade en AI-genererad bild på Frihetsgudinnan insvept i ett svart skynke, en blinkning mot Mamdanis kommande kommunistkalifat: 

”Det är så här en världsmetropol faller” löd Aron Flams tweet. 

Egentligen skiter jag i USA, men just idag är jag stolt över mina vänner i New York.