Agneta Stark: Lagrådet jämför Strömmers förslag med Ryssland

Den 5 mars 2026 lämnade Lagrådet sitt yttrande över regeringens lagförslag ”Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och skärpta straffskalor”. Lagrådet består av domare från Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen, och ska bland annat säkerställa att lagförslag följer grundlagarna och att rättsprinciper och rättssäkerhet tillgodoses.

Det aktuella förslaget är tänkt att träda i kraft den 3 juli 2026, ett konstigt datum, om bara fyra månader. Här går det undan!

Sedan september 2025 har Lagrådet behandlat minst 13 lagförslag om straffrättspolitik, och två ytterligare lagförslag behandlas av Lagrådet just nu. Ett ännu större förslag bereds inom justitiedepartementet, planeras att lämnas till Lagrådet i april för att behandlas i riksdagen i juni i år.

Men den 5 mars 2026 gör Lagrådet något ytterst ovanligt. Lagrådet avstyrker lagförslaget i dess helhet. Och skälen är blytunga.

Lagrådet skriver: ”Det lanseras en kaskad av lagstiftningsärenden som delvis berör grundläggande principer på straffrättens område utan att sambanden mellan de olika förslagen blir klargjorda.”

Lagrådet fortsätter: Handläggningen svarar inte mot grundlagens krav – utredningen bakom förslaget fick för kort tid, remissinstanserna fick för kort tid på sig att svara och deras tunga kritik har inte tagits upp av regeringen. Slutklämmen är kraftfull:

”Förslagen brister så mycket i kvalitet att de inte har förutsättningar att bli ny lag. Allmänt gäller att lagrådsremissen inte är tillräckligt genomtänkt. För Lagrådet framstår den som ett hastverk.”

Sedan ägnar Lagrådet 50 sidor till att gå igenom varje del, med förödande kritik. Ett enda exempel: föreslagen förändring skulle få till följd att minimistraffet för synnerligen grov misshandel (som i förslaget höjs) skulle bli detsamma som minimistraffet för dråp (som inte alls behandlas i förslaget). Lagrådet anser att detta strider mot straffrättens ekvivalensprincip, som betyder att lika allvarliga brott ska bestraffas lika.

På allt detta svarar justitieministern till TT att han inte delar Lagrådets kritik, vilket är väntat, det är ju han som har lämnat lagförslaget. Men han fortsätter att det inte är fråga om något hastverk: ”Tvärtom, det här är frågor som har debatterats under väldigt många år.”

Men att frågor skulle ha debatterats länge gör inte lagförslagen tillräckligt genomarbetade och underbyggda.

Det finns ett särskilt problem när som nu en omfattande utredning (1900 sidor) sänts ut på remiss med snålt tilltagen svarstid, och sedan används som utgångspunkt för en mängd förslag, men där de många förslagen presenteras och beslutas separat. Ett stort arbete krävs för att om och om igen gå igenom remissvaren för att se om och hur olika förslag har bedömts. Med stark tidspress uppstår risken att även viktiga synpunkter inte tas tillvara.

Vad händer om regeringen helt enkelt struntar i Lagrådets unikt starka avvisande och lägger fram förslagen för riksdagen ändå? Om regeringen tar lätt på grundlagens beredningskrav och låter inkonsekvenser och slarv följa med in i lagtexten?  Och utan att redogöra för hållbara skäl skärper strafflagen så, att Lagrådet citerar ett remissvar som skriver att ”om utredningsförslaget genomförs Sverige kommer att lämna de nordiska ländernas fängelsenivå och i stället hamna på samma nivåer som Turkiet, Belarus och Ryssland.” 

Formellt sett händer ingenting.

Dock finns dock en hedersam lösning, och det är att Sverige riksdagsledamöter står upp för grundlagen och för viktiga rättsprinciper och helt enkelt över alla partigränser röstar nej.