Somar Al Naher: Krögarnas rasism måste få konsekvenser

I livsnjutar-Malmö tar man fest på allvar. Lokala Centerpartiet vill tillsätta en så kallad ”nattborgmästare” som svar på nattlivsdöden som breder ut sig. Nej, det handlar inte om Möllans svar på Stureplanscentern. I södra Sverige vill politikerna faktiskt att den unga generationen ska gå ut och ha kul – hitta tillbaka till dansgolven. Ett levande nattliv anses vara bra för stadens själ. Det handlar om musikspelningar där nya band får chansen att växa, en ökad gemenskap genom att dela glädje och såklart arbetstillfällen.

I Stockholm har vi motsatt problem. Här stänger man dörren rakt i ansiktet på folk som vill ha roligt. I alla fall om de är icke-vita personer.

När Aftonbladets ”200 Sekunder” nyligen testade rasismen i krogköerna i huvudstaden blev resultatet lika tydligt som nedslående.

Tre vita killar släpptes in på sju av åtta krogar. Tre svarta killar blev stoppade på sju av åtta. Samma kläder. Samma kön. Samma ålder. Den enda skillnaden? Hudfärgen. De svarta killarna drack dessutom ingen alkohol innan, just för att inte riskera att stoppas med det som förevändning. Men det hjälpte inte.

När Aftonbladet kontaktar krogarna och deras vd:ar ramlar de bekanta svaren in. 

Den ena säger: ”Det är ju inte så det ska vara.” 

En annan lägger ansvaret på golvet: ”Entrévärdar och ordningsvakter bestämmer vilka som kommer in.” 

En tredje: ”Jag är lite chockad. Jag kommer ringa säkerhetschefen direkt. Det här är helt åt helvete.” 

Och en fjärde låter meddela att man kommer undersöka saken vidare.

Visst, reaktionerna är behjärtansvärda. Men de är svåra att köpa. För så här har det sett ut i decennier. Det görs avslöjanden titt som tätt – och sen händer inget. Nästan ingen krog fälls för diskriminering, människor med annan bakgrund vittnar ständigt om förnedrande bemötande.

Redan för över 20 år sedan gjorde ett gäng juridikstudenter med utländsk bakgrund ett eget test. De hade själva blivit nekade så många gånger att de ville se om den nya diskrimineringslagen faktiskt kunde skydda dem. Då hade lagen ett år på nacken men ingen hade fällts. 

Kanske behöver lagen göras om. Kanske behöver straffen skärpas. Kanske både och.

Och så var det där med fördomarna.

I ett av svaren till Aftonbladet säger en krogägare att vakterna nog är rädda för att ”släppa in allt nytt, för det händer så mycket skit nu för tiden. Och då är det inte tre svenskar det handlar om”. Men han tillägger snabbt: ”vi har ingen diskriminering här, för det är väldigt blandat.”

Men icke-vita diskriminerades även för 20 år sen. Bortförklaringarna finns alltid där. Många vill lägga skulden på vakterna, men när vakterna själva får uttala sig säger de det vi alla misstänker: direktiven kommer uppifrån.

Fadde Darwich, en av Sveriges mest kända dörrvakter, sa det rakt ut i Aktuellt: Ägarna vill tjäna pengar och ha det lugnt. Då anses vita kunder ha mer pengar. En annan dörrvakt berättar anonymt i Aftonbladet att ”det är han som äger stället som bestämmer. Vi gör bara som vi blir tillsagda. Krögarna samlar ihop oss innan passet och går igenom vad som gäller.”

Så vad gäller, egentligen?

När nästan alla anmälningar läggs ner, och ingen fälls, har vi ett systemproblem. Kanske måste diskrimineringslagen stärkas. Oavsett vilket måste det bli enklare att bevisa diskriminering, och kännbara konsekvenser för krogar som gör fel.

Kanske Stockholm kan hämta inspiration från Malmö och införskaffa en ”nattborgmästare”. Med tanke på att inget har hänt på över tjugo år är det liksom dags för att testa allt. Om vi ska ha ett levande nattliv där alla känner sig välkomna måste något göras på riktigt.