Allra längst gick kanske statsminister Ulf Kristersson (M) när han inför riksdagen spekulerade i om det finns ”en viss terrorromantik i vissa socialdemokratiska kretsar”.

Men hur är det med terrorromantiken på statsministerns egen sida av politiken?

Det var inte länge sedan Kristersson valde att lämna tråkiga Sverige och blocköverskridande samtal om gängvåld för en glammig bjudresa till Tel Aviv. Dock rörde det sig inte om något officiellt statsbesök.

Det gjorde det inte heller när Jimmie Åkesson (SD) besökte landet i januari. Israel har nämligen en officiell policy att inte träffa SD givet partiets nazistiska rötter. 

Därför skedde mötet med israeliska högernationalisten, tillika landets diasporaminister, Amichai Chikli inofficiellt – medan andra politiker ignorerade Åkessons desperata försök till charmoffensiv.

Desto mer formellt var det i augusti i fjol när en större delegation kristdemokrater åkte på en skattefinansierad studieresa till Israel. Där bekantade man sig med Keren Kajemet, en israelisk bosättarorganisation och markägare på den ockuperade Västbanken. En organisation som har kritiserats för att finansiera illegala bosättningar och fördriva palestinier från sina hem.

Kort efter resan skrev KD-toppen Hans Eklind dessutom en motion om att stoppa stödet till FN:s flyktingorgan UNRWA – något regeringen sedan gick vidare med. Trots att varken Sidas generaldirektör Jakob Granit, eller för den delen USA:s utrikesminister Antony Blinken, sett några bevis för Israels påståenden.

Det är inte första gången KD blivit inbjudna att studera Israel inifrån. 2009 kunde vi se Ebba Busch och Sara Skyttedal posera i kläder från den israeliska försvarsmakten, framför pansarfordon, med maskingevär i händerna. Det fanns dock inget ”djupare budskap” i det, enligt Busch.

Parallellt gör sig Sverige alltmer beroende av den israeliska vapenindustrin. Elbit Systems, en av Israels största vapentillverkare, förser inte bara den israeliska armén med vapen i det pågående kriget. Nyligen slöt de ett miljardavtal med den svenska försvarsmakten.

Samtidigt som dödssiffrorna i Gaza rapporteras ha stigit en bra bit över 20 000 sitter företrädare för den svenska regeringen och beklagar att civila ”gått bort”. 

Liberalen Joar Forssell påstår att det inte går att bedriva biståndsverksamhet i Palestina ”utan att stödja terrorism”. Han erkänner över huvud taget inte Palestina som stat.

Det är med andra ord inte helt lätt att ta statsministerns anklagelser om terrorromantik på allvar. Ulf Kristerssons moderater har trots allt haft vissa svårigheter med att förhålla sig till apartheidregimer historiskt. 

1987 röstade man som enda svenska riksdagsparti emot en handelsbojkott av Sydafrika, alltmedan Nelson Mandela och ANC kämpade för de svarta sydafrikanernas frihet. 

Vissa har gått så långt som att hävda att Moderaterna betraktade Mandela som en terrorist och ANC som en stödorganisation till Sovjet. Sedan dess har många moderater tappert försökt skriva om historien. 

Historien ser nu ut att upprepa sig. Trots tiotusentals civila dödsoffer och skarpa krav på Israel från internationella domstolen om att vidta alla upptänkliga åtgärder för att förhindra folkmord, är högerns villkorslösa stöd för den israeliska regeringen intakt.

Morgondagens moderater har nog redan börjat fila på nästa kapitel av den blåbruna historieförfalskningen.