Somar Al Naher: Högermännen blev rasande när jag pratade om rasism i radio

Femton år i mediebranschen har lärt mig en sak: det är inte alltid åsikterna som provocerar mest, utan vilka som yttrar dem. I söndags deltog jag i nyhetspanelen i Godmorgon världen i P1, ett program där opinionsbildare diskuterar veckans viktigaste händelser. Ofta ett trevligt samtal där åsikter stöts och blöts på ett gemytligt sätt. 

Eftersom det var årets sista sändning skulle panelen ta ett större grepp om de frågor som präglat Sverige under 2025. 

Jag deltog på distans från SR:s studio i Visby. Utanför rådde storm, flera träd hade fallit ner på vägen under natten. Inne på P4 Gotland var det fridfullt och här fanns bara jag och den anställde som släppte in mig. Om det var stilla på min hemmaplan var det raka motsatsen i etern. Det var som om stormen ätit sig in i vårt samtal. Hela 17 minuter präglades av ilska, starka känslor och där jag avbröts återkommande på ett oförskämt sätt. 

En av diskussionerna utgick från en färsk rapport från Europarådets kommission mot rasism och intolerans. Där får Sverige tydlig kritik för Tidöavtalet som riskerar att förstärka känslor av marginalisering och utanförskap bland migranter. Särskilt pekas säkerhetszonerna ut och rapporten uppmanar politiker att tydligare ta ställning mot rasism och homofobi. Utifrån detta ställde programledaren frågan huruvida regeringens företrädare tagit tydlig ställning mot rasism under 2025. 

När jag konstaterar att regeringen självklart inte gjort sitt bästa utan tvärtom gjort allt för att visa att man inte vill vara hela Sveriges regering blir jag omedelbart avbruten av Tobias Wikström, ledarskribent på Dagens Industri. Han stoppar mig barskt mitt i resonemanget med "vad i hela friden säger du?" Det hela blir mycket märkligt, som att jag blir gaslightad. Syftet är att börja tvivla på min egen verklighetsuppfattning. Även Adam Cwejman från Göteborgsposten, som också deltog i samtalet, förlöjligade hela ämnet och menade att det är en "icke-fråga". 

Egentligen var det inte där och då som känslorna för båda herrarna i radion började fluktuera. Reaktionerna började redan i frågan innan som handlade om Northvolt, ett svenskt batteriföretag som gått i konkurs. 

Vi får frågan hur stort nederlaget är för den gröna industrin. För mig är svaret tydligt, det är ett mycket stort misslyckande. Inte för Northvolt som enskilt bolag, utan för Sveriges förmåga att bygga strategisk industri i ett helt nytt globalt läge. Staten har varit alltför passiv. 

Andra länder har förstått att grön industri inte uppstår av sig själv. Den kräver satsningar, fungerande infrastruktur och en politik som säkrar tillgången till arbetskraft och tar tillvara den kompetens som faktiskt byggts upp, som i fallet Skellefteå.

 I Sverige har utvecklingen gått åt motsatt håll. Med hjälp av SD och andra populistiska aktörer har industrisatsningar gjorts till en del av ett kulturkrig, där allt som handlar om framtid, klimatomställning och nya lösningar avfärdas som ett hot mot folket och nationen. 

Samtidigt romantiseras gårdagens svar på morgondagens problem. Det här är ett svek, inte bara mot klimatmålen, utan mot näringslivet, kommunerna och landsbygden som behöver långsiktighet och stabilitet. Utvecklingen har skapat en djup spricka mellan näringslivet och regeringen. Att frågan är en öm tå blir tydligt i hur den bemöts, i Cwejmans reaktion där affekten tar över på bekostnad av saklig diskussion. 

För mig är situationen tyvärr inte ny. Efter mer än ett decennium i den här branschen är det uppenbart att bara min blotta existens i samtal alltid har väckt starka känslor. Manliga motdebattörer är inte så här oförskämda mot vita män. 

Det är för dem en provokation att jag överhuvudtaget ens talar om industrin. Ett ämne som ju ska vara högermännens paradgren dessutom. Redan där skruvas känslorna upp. 

Det är bara att se sig omkring. Många med min bakgrund har försvunnit från det offentliga samtalet. Vi var betydligt många fler när jag började skriva i tidningarna. Många med annan etnisk bakgrund som var verksamma samtidigt som jag har droppat av. 

Panelsamtalet må avsluta 2025. Men tonen säger något om vad som komma skall i valåret 2026.