Hoppa till innehållet

Ledarkolumn

Jenny Bengtsson: Drömkvinnan är en sexdocka – tänd, tyst och tillgänglig

Jesper Karlsson, återförsäljare av sexdockor.

Jesper Karlsson, återförsäljare av sexdockor.

Bild: Linus Sundahl-Djerf/SVD/TT

Dagens ETC

Sexdockor säljs som sällskap, men är byggda för total underkastelse. De är tysta, tillgängliga, kroppsligt pornofierade – och ibland formade som barn. Marknaden är ett tecken på en fortsatt utbredd misogyni.

Det här är en ledarkolumn.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Kommentera

Någonstans i Sverige sitter en man: ensam, utanför, drabbad av outgrundlig diskriminering av kvinnor i samhället – och kåt. Han väser diverse knullord till sin nyinköpta partner Kimberley: en sexdocka på 32 kilo och 155 centimeter. 

Hon har E-kupa, pinnsmal midja, stor rumpa och en mun som är precis perfekt öppen hela tiden. Håret är uppsatt i två tofsar och hon bär skolliknande uniform med knästrumpor. 

För några veckor sedan satt Jesper Karlsson, en av de återförsäljare av sexdockor som etablerat sig på den svenska marknaden, i TV4:s Nyhetsmorgon och visade upp ett gäng dockor.

Tv-tittarna fick höra honom berätta att det handlar om sällskap för män som har svårt att hitta någon att leva med, eller kanske som en komplettering till ens relation: ”Till exempel att du har en hemmafest där dockan är med, och kompletterar er diskussion”. 

Enligt Karlsson är det medelålders män som är den mest köpstarka gruppen och en gemensam nämnare är att männen av olika skäl tenderar att vara ensamma. Då, och därför, behöver de helt enkelt köpa en kvinnodocka som tillverkats för att se ut som en porrskådis – och som alltid håller käften och är helt befriad från fysiska gränser. 

Och psykiska, såklart. När samma återförsäljare var med i programmet Efter Fem i samma kanal tipsade han om att man kan ha dockorna som inredning också – han hade själv två ”skitsnygga” uppställda hemma. Tidigare i år fick han också sprida sitt budskap i en SVT-nyhetssändning. 

Den kontroversiella marknaden för sexdockor är tacksam att göra nyheter på, givet att det egentligen bara finns två läger i frågan: för eller emot. 

På ena sidan står de oskyldiga, ensamma medelålders männen som bara letar efter närhet i form av till exempel ”Evelyn: alltid redo för kåta rollspel”. (Beskrivning: ”lek med hennes fylliga bröst och njut av hennes mun, vagina och anus precis när du vill.”)

På andra sidan står de som är emot och pekar på den uppenbara objektifieringen av kvinnor som dockorna utgör. Det är de som skriver sådana här texter.

När den här ”vuxenleken” med dockor började ta fart på den svenska marknaden uppdagades snabbt ett problem – av tullen. På Arlanda stoppades ett paket som innehöll en sexdocka i form av ett barn.

Den man i Härnösand som aldrig fick ta emot sitt efterlängtade paket menade i rätten att dockan inte alls var tänkt för sexuella ändamål. Men tillsammans med den barnpornografi som hittades på hans dator föll den linjen platt. Bilderna och dockan ansågs falla under reglerna för barnpornografibrott och mannen dömdes för det och för smuggling.

Nu har flera av återförsäljarna ansvarsfriskrivningar på sina hemsidor: man säljer absolut inte dockor som kan likna omyndiga personer. Samtidigt går det utmärkt att på flera sidor köpa specialdockor i animestil – till exempel en 128 cm lång, med små bröst, tanig kropp och barnsligt ansikte med ögon i animestil. 

Det går också utan större ansträngning att hitta mindre dockor, så små som runt metern långa, och dockor med ”platt bröst”. En plattbröstad docka, 130 cm lång, som säljs till Sverige från ett lager inom EU, marknadsförs med ett foto där dockan sitter i en soffa med vitrosa knyttrosor i bomull. Hon har båda händerna uppslagna i framför ansiktet med handflatorna framåt; en gest liknande den en människa gör när den ger upp, är rädd eller försöker värja sig från fara. 

För sällskap? Knappast.

Handeln ökar år efter år. Snart kan dockorna med hjälp av AI bli ännu mer mänskliga och kunna röra sig, prata och resonera som levande individer – men enligt ägarnas instruktioner, så klart. En framtid där talande och rörliga syntetkvinnor (eller syntetbarn) hålls inlåsta i radhuskällare och stugor av sina ensamma medelålders män tillika ägare är nära. 

Under tiden kommer återförsäljarna och branschen att jobba på med imagen: det är för sällskap och närhet dockorna finns. Det är absolut inte bara för det som annars framstår som helt uppenbart: att dockorna är kvinnor som många män egentligen vill ha. Tysta, lydiga, ständigt redo att bli knullade och befriade från alla gränser. Objekt, inte personer.

Kommentarer

Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.