Enna Gerin: Bryssel vet inte längre hur vi ska hantera USA

Jag hade ingen aning om att Bryssel var en så underbart trevlig liten stad. Solen gassade när vi vallades fram på gatorna, över torgen och genom parkerna. Jag var på studiebesök som samordnades av Fackliga Brysselkontoret. Om staden var en positiv överraskning, så var stämningen kring EU:s institutioner en mer dyster historia. Allt som hade med EU att göra kändes tungt, mörkt och svårt. 

Det var en känsla av hopplöshet och håglöshet som hängde över mötesrummen och diskussionerna. Det blev övertydligt att vi i Europa inte riktigt hittat ett gemensamt sätt att förhålla oss till den nya globala (o)ordning som håller på att växa fram omkring oss.

I Bryssel går meningarna isär om hur man ska hantera galningen i Washington. 

I väster har supermakten, i vars skugga vi vilat oss alldeles för länge, blivit helt oberäknelig. USA misshandlar oss ekonomiskt och hotar vår territoriella suveränitet med sina anspråk på Grönland. Om Trumps auktoritära projekt fullbordas på hemmaplan finns stor risk att demokratin och rättsstaten går under på andra sidan Atlanten. I Bryssel går meningarna isär om hur man ska hantera galningen i Washington. 

Ska vi ge vika för mobbningen och försöka hålla honom på gott humör så länge som möjligt? Måste vi kyssa ringen av taktiska skäl, för att vårt ekonomiska och militära beroende är för stort? Eller så är det just nu vi borde stå upp för våra värderingar och principer, kasta grus i Trumps auktoritära maskineri och göra motstånd. Vad hjälper det oss att kröka rygg när det inte går att lita på honom en sekund?

Denna dragkamp syns tydligast i frågan om vad som ska hända med det tullavtal som Trump och Ursula von der Leyen har kommit överens om. Europa måste välja en gemensam strategi för hur man ska hantera Washington. En sak är dock alla överens om, att vi drastiskt måste minska vårt beroende av USA om vi ska kunna behålla vår självständighet på sikt.

I öster hotar Putins Ryssland som allt mer tänjer på gränserna. Brysselresan överskuggas av ryska gps-störningar mot von der Leyens flygplan några dagar tidigare. I veckan kränkte flera ryska drönare Polens luftrum. Putin har fått nytt självförtroende efter sitt besök i Alaska och SCO-mötet i kinesiska hamnstaden Tianjun där han fick mingla med Kinas Xi Jinping, Indiens Narendra Modi och Turkiets Recep Tayyip Erdoğan.

Den dåliga stämningen i Bryssel handlade också om att Europa halkar efter både ekonomiskt och teknologiskt. Våra ekonomier har stagnerat under en lång tid. Kina har kört om oss när det kommer till grön teknik och USA har sina digitala techjättar och deras AI-utveckling. Mellan raderna kunde man höra en misstro mot att våra demokratiska system skulle kunna leverera den konkurrenskraft som behövs för att komma ikapp nu.

För att inte tala om EU:s oförmåga att samla sig och tydligt fördöma och agera mot det folkmord som pågår i Gaza och den etniska rensningen som sker på Västbanken. I Europaparlamentet kämpar Socialdemokrater och Gröna med sin nya parlamentariska realitet: att konservativa EPP kan samla en majoritet högerut med de tre nationalistiska och högerextrema partigrupperna. Vilket de också gör, när det går.

Det var som att alla vi träffade i Bryssel höll andan och väntade på von der Leyens ”State of the Union”-tal som skulle hållas veckan efter. Väntade på att någon skulle peka med hela handen, visa en tydlig riktning, ha en plan för att navigera i den nya världen. Någon som hade ett vettigt svar på den tidigare italienska premiärministern Mario Draghis käftsmällar som utdelades vid ett tal i Rimini den 22 augusti.

Tyvärr levererade inte von der Leyens nästan 80 minuter långa tal det som hade behövts. Det ingav inte det hopp, den kämparglöd och den jävlar anamma som hade krävts för att alla skulle kavla upp ärmarna och börja kämpa för vår demokrati, vår frihet och vår självständighet.

Kanske Mario Draghi trots allt har rätt om att dagens EU inte är byggt för att klara de utmaningar som vi nu står inför. Det är byggt för världen av igår. I så fall är det inte så konstigt att stämningen var deppig i Bryssel sensommaren 2025.