Enna Gerin: Att Raif, 4, utvisas hjälpte visst inte Rut, 84

De hjärtskärande nyheterna om fyraåriga Raif i Malmö och 84-åriga Rut i Arboga säger allt om Sverige valåret 2026. Raifs fall är ett i raden som rört upp starka känslor när det kommer till Tidöregeringens hårda utvisningspolitik. En politik som inte har utrymme för de nyanser och den komplexitet som utgör människors verkliga liv. Det fanns en anledning till att det genom åren byggdes in ventiler och flexibilitet i migrationspolitiken. Det var för att undvika dessa omänskliga och helt orimliga situationer som det nu rapporteras om vecka ut och vecka in.

I Sydsvenskan kan man läsa om lilla Raif som har autism och har svårt att prata. Han använder fortfarande blöja. Hans pappa Haris har svenskt medborgarskap, likaså hans syskon. Men på grund av en byråkratisk miss utvisas han nu ensam till Bosnien. Föräldrarna har fixat alla papper som behövs, men under handläggningstiden på tre till åtta månader får Raif inte befinna sig i Sverige.

Familjen måste splittras. Pappa får lämna sitt jobb och företag för att vara med Raif, mamma blir kvar själv med hans tre bröder. Dessutom har barnbidraget och förskola dragits in, den planerande habiliteringen för språkstörningen blir inte av och han har inte rätt till sjukvård på samma sätt som sina syskon under den här perioden. 

Ett förlorat år för en helt vanlig barnfamilj i Malmö.

De uppmärksammade tonårsutvisningarna är ett annat exempel på en politik som tar noll hänsyn till människors olika livssituationer och livsöden. Det är en katastrof för de familjer och 18-åringar som drabbas. Det värsta är att detta inte är ett glapp i systemet, det är inte människor som faller mellan stolarna. Detta är Tidöregeringens och Sverigedemokraternas helt medvetna och avsiktliga politik. 

Samma dag som jag läser om Raif rapporterar Sveriges Radio om besparingarna som görs i äldreomsorgen i Sverige. Prisökningarna på mat har ställt till det och för att få budgeten att gå ihop har flera kommuner dragit in på råvaror som lax, räkor, nötfärs, smör, vispgrädde eller smaksatt yoghurt. 84-åriga Rut Bark på äldreboendet Trädgården i Arboga blir nu av med söndagssteken. Hon vill inte att den ska dras bort helt, enligt henne har de inte mycket annat att se fram emot.

Sverigedemokraterna sålde in sitt politiska projekt med argumentet att de ville ta pengarna från migrationspolitiken och invandrarna och satsa dem på välfärden och de svenska pensionärerna istället. 

Minns ni deras första stora valfilm 2010? Innan den lilla tanten med rullator blir omsprungen av en hord svartklädda kvinnor i burka får vi veta att “politik handlar om prioriteringar” samtidigt som statsbudgeten tickar på i bakgrunden. Pengarna kan gå till “handläggare för pensioner” eller till “handläggare för invandring”. Valet står mellan en “pensionsbroms” eller en “invandringsbroms. 

Nu har Sverigedemokraterna haft makten i snart en hel mandatperiod. Jimmie Åkesson har styrt regeringen från baksätet och det blev inga satsningar på välfärden, det blev inte en bättre äldreomsorg eller höjda pensioner för våra äldre. Att Raif, 4, utvisas hjälpte inte Rut, 84 – hon blev av med söndagssteken och livets små glädjeämnen ändå. 

Med Tidöregeringen fick vi en omänsklig utvisningspolitik och en dålig välfärdspolitik.