Ledarkolumn

Somar Al Naher: Även jag satt inlåst som barn – den ångesten glömmer jag aldrig

Publicerad 18 november, 2025 (Uppdaterad 19 november, 2025 )

Genrebild från Migrationsverkets förvar i Ljungbyhed.

Bild: Johan Nilsson/TT

Dagens ETC

När jag läser om barnen på Migrationsverkets återvändandecenter i Burlöv är det som att kastas tillbaka till min egen barndom. Jag vet hur det känns att vara instängd, rädd och maktlös.

Det här är en ledarkolumn.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Somar Al Naher

Text

Jag har suttit i förvar som barn. När jag och min familj landade på Arlanda 1989 för att söka asyl kördes vi direkt ut till ett förvar i Karlslund i väntan på utvisning. Även om vi bara stannade där i några dagar så satte det spår för livet. Jag glömmer aldrig ångesten som platsen och situationen lämnade hos oss.

Därför blir jag förskräckt när jag läser om hur barnen har det på Migrationsverkets återvändandecenter. I fredags publicerade DN ett reportage som skildrar livet för drygt trettio barn som tryckts ihop på en anläggning i skånska Burlöv. Även om ett förvar och ett återvändandecenter skiljer sig åt så är likheterna många. Här finns villkor som vi aldrig skulle acceptera för några andra barn i Sverige. Många barn har bott på centret i över ett år, ibland nästan två.