Konstigt, kanske någon tycker, men jag tror att förklaringen går att finna i att Moderaterna faktiskt ägnade sig åt att vara moderater – helt enkelt.
Det offentliga politiska samtalet är så hårt begränsat till att hålla sig inom ramen av en stramare migrationspolitisk. Allt som inte passar in under den rubriken knappast syns eller märks alls. Jo, visst pratades det också om stram migrationspolitik på Moderaternas Sverigedagar, och det lyftes symbolfrågor som hade som syfte att misstänkliggöra svenskar med rötter i andra delar av världen, men det var inte bara det. Befriande nog ägnade sig
Moderaterna åt att prata om sina egna viktigaste frågor.
Överst på dagordningen står, som alltid, sänkta skatter. En moderat paradgren som kanske är det tydligaste signumet för Moderaterna oavsett om de kallar sig nya eller inte. Att sänka skatten är en överordnad ideologisk fråga och skatteuttaget i sig en politisk fråga för högern. Till skillnad från vänstern som betraktar skatt som ett verktyg för att uppnå politiska mål och visioner om jämlikhet och välfärd.
Moderaterna föreslår ännu ett jobbskatteavdrag, alltså en form av skattesänkning som ger mer till den som redan har mest och inte något alls till pensionärer, föräldralediga eller de som av något skäl just nu inte lönearbetar.
Moderaterna är till och med så ärliga att de vågar säga att de vill sänka skatten så pass mycket att den gemensamma sektorn förlorar 30 miljarder kronor, alltså mer än hälften av hela försvaret inklusive krisberedskapen kostar. Självklart kommer det ge effekter i den gemensamt finansierade välfärden.
Moderaterna är också återigen tydliga med att de vill försämra tryggheten på jobbet genom att förändra turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Alltså den lag som skyddar någon från att godtyckligt bli av med jobbet för att den är gravid, homosexuell eller fackligt aktiv eller något annat som inte gillas av arbetsgivaren. Fortfarande hävdar moderaterna den korkade tankevurpan att det skulle bli fler jobb för att det blir lättare att ge folk sparken.
Att moderaterna har en strategi för att sänka löner har nog inte undgått någon. På Sverigedagarna pratades det om att det måste löna sig att arbeta och att problemen är ”bidrag”. Ordet bidrag på moderatspråk klumpar ihop försörjningsstöd med välfärdsförsäkringar som till exempel a-kassan, som ju är pengar som löntagarkollektivet tjänar genom att avstå löneutrymme i förhandling. Värt att notera är att det dock inte omfattar skatterabatt för köp av hushållsnära tjänster eller ränteavdrag.
Moderaternas nya idé för att sänka lönerna är en nypåhittad anställningsform för nyanlända och unga. Där ska lönen ligga på 70 procent av ingångslönen i varje bransch. Det gör inte bara att nyanlända och unga får en sämre start på arbetsmarknaden och det uppenbara att de inte kommer få någon rabatt på hyra, mat och allt annat som en lön ska räcka till. Men det långsiktigt riktigt allvarliga är att reservationslönerna pressas neråt för alla i branschen och att låglöneidén får spridning på hela arbetsmarknaden. Det ger större ekonomiska klyftor som ytterligare sliter isär landet och bereder plats för fascism och andra så kallade enkla lösningar.
Ideologiskt betingade skattesänkningar, ökad otrygghet för löntagare, sänkta löner och ökad ekonomisk ojämlikhet. Tack, Moderaterna – för att ni visar var det politiska slaget borde stå, och vad som på riktigt står på spel. Fler partier borde göra som Moderaterna när de samlas till valkonvent, att peppa sina valarbetare med sin egen ärliga politik.
För till syvende och sist handlar ju valet faktiskt om att välja. Och väljarna måste få en ärlig chans att fatta sitt beslut. Triangulering och spel på motståndarens planhalva kan möjligen sätta motståndaren i gungning, men är inte en metod att vinna val och än mindre för att vinna väljarnas förtroende.
Om socialdemokratin vill vinna måste de vara lika modiga som Moderaterna och våga lyfta fram och tro på den egna politiken, oavsett vad opinionsundersökningen för dagen visar.
