Henrik Jalalian: Miljöpartiet talade för mycket till hjärnan

Den största myten om miljöpartister är att de skulle driva en politik baserat på ”sina känslor”. Men det är tvärtom – inget annat parti är så förtjusta i att vifta med forskningsrapporter, i tid och otid.

Miljöpartiet är precis som Liberalerna ett akademikerparti. Språkröret Daniel Helldén är inget undantag, han är doktor i statsvetenskap.

Det märktes tyvärr lite i talet. Öppna era hjärtan, sa Fredrik Reinfeldt i Almedalen för några år sedan. Jag väntade nästan på att Helldén skulle säga till åhörarna ”öppna era hjärnor˝.

Det var helt enkelt väldigt få personer (ni vet de klassiska Agda, 82, Anna, 26) och retoriska grepp för att framkalla känslor i talet. Talet var nästan genomgående uppbyggt efter strukturen ”sakfråga” och ”argument”.

Som om åsiktsskillnader om kärnkraften och bensinskatter mest var ett stort missförstånd och om motståndarna bara fick höra ett argument till så skulle de förstå allt bättre.

Hedervärt på sätt och vis, men när motståndarna kör kulturkrig blir det svårt att nå fram.

MP är i och för sig inte ensamma om att Almedalstalen mest blivit ett slags potpurri av partiets viktigaste frågor, snarare än ett sammanhållet tal. Men jag saknade känslor och retoriska finesser.

De sakfrågor som Helldén framförde lite stelbent var dock utmärkta. Vänstersvängen från kongressen förra året konsoliderades och språkröret pratade självklart om miljardärskatt, stopp för vinster i välfärden och arbetstidsförkortning. Förutom miljö, klimat och tonårsutvisningar förstås.

MP:s utmaning i valet blir inte politiken. Utan att lyckas tala mer till hjärtan än till hjärnan.