Lotta Ilona Häyrynen: De betalar priset för klädkedjornas billiga plagg

Att producera kläder som ska köpas och bäras tar tid, men det märks sällan i butikshyllorna eller i e-handeln. Vi har tidigare skrivit om polyester och klädfabriker i Bangladesh. Någonting ska kläder göras av och någonstans ska kläder sys, men inget av det görs på en enda plats, vid en enda fabrik.

Polyesterindustrin sysselsätter miljontals händer: oljan ska utvinnas och sedan bearbetas. Polyestertrådar ska vävas och tyget ska fraktas till människor som klipper ut mönster och sedan till människorna som faktiskt syr. Knappar, dragkedjor och annat som behövs för ett färdigt plagg har egna produktionskedjor; egna händer som rör vid det vi i slutändan köper.

Delar av produktionen kan sysselsätta hela städer, som det kinesiska ”ultra fast fashion”-bolaget Shein gör. En liten inblick i skalan och arbetsvillkoren kan man få genom den kinesiska Youtubern Cinthia Lin som helt enkelt råkade bo i närheten av en så kallad Shein-by. Där åker hon förbi de nästan dygnet-runt-öppna skrädderierna och synar lönerna som Shein marknadsför sig med genom att fråga arbetarna på plats vad de faktiskt tjänar. Inte lika mycket som Shein påstår, visar det sig.

Alla billiga klädmärken lever på att upprätthålla illusionen mellan vad kläderna kostar i butik och vad de egentligen borde kosta, sett till alla produktionsled och alla händer som bidragit till att ett plagg blivit verklighet.

Även i Sverige hyvlas kostnader var än det är möjligt. Den svenska klädhandeln är kvinnodominerad. Majoriteten jobbar deltid. När tidningen Handelsnytt räknade på frågan är det hela sex gånger mer sannolikt att du har en heltidstjänst om du jobbar i den mansdominerade bygghandeln. Över 60 procent av anställda i bygghandeln i Sverige jobbar heltid. För kvinnorna i handeln är siffran ynka elva procent.

För klädjättarna innebär detta en mer flexibel verksamhet, och en långt billigare sådan. Men under våren kom en stor facklig seger. Handelsanställdas förbund har fått in så kallad mertidsersättning i kollektivavtalet. För handeln kan det bli revolutionerande – ändå har få medier skrivit om det.

För timanställda kretsar ofta livet kring telefonen. Ett nytt sms kan innebära ett nytt arbetspass – några timmar närmare en heltid och en lön att leva på. Vardagen blir, av naturliga skäl, svårplanerad för den anställda och varje timme blir nya kronor som måste vändas och räknas.

Många arbetsgivare har kunnat sätta detta i system. Man har helt enkelt färre heltidsanställda och mindre timmar schemalagda än vad verksamheten kräver. De tim- och deltidsanställda har tidigare inte kompenserats för att hoppa in på kort varsel. Tills nu. 

Mertidsersättningen ska ge mer pengar för varje oplanerad arbetstimme en anställd tvingas ta – ännu mer om hen hoppar in en dag som planerats in som ledig. Förhoppningsvis minskar de oönskade deltiderna i handeln med de nya kollektivavtalen och fler av deltiderna som blir kvar planeras ordentligt från första början.

Enligt en studie från Wharton School of the University of Pennsylvania finns ett samband mellan försämringar av anställningsförhållanden inom handeln – forskarna har specifikt tittat på lagerarbetare och automatisering – och försämringar i människors direkta närmiljö. 

Människor som ersätts av datorer, som numera ersätter kassapersonal i butiker runt om i landet, hittar sällan bättre och mer kvalificerade jobb. Resultatet är mindre pengar som rör sig i lokalsamhället. Det leder till färre investeringar i skolor, infrastruktur och andra kommunala projekt.

Människorna som drabbas har också en högre tendens att rösta på populistiska politiker – som Donald Trump. Med andra ord borde vi alla hoppas på fler fackliga segrar i framtiden.