Henrik Jalalian: Pourmokhtaris tid som minister måste sättas upp på Dramaten

Hur Romina Pourmokhtari (L) tänkte när hon bestämde sig för att regera på Jimmie Åkessons mandat kommer vi kanske aldrig få veta. Hennes profilfråga var att göra motstånd mot SD. Hon kallade välfunnet partiet för ”rasistiska nötter, med nazistiska rötter”.

Sedan blev hon klimatminister och ändrade sig. Att varje beslut behövt förhandlas med SD var inte längre ett problem.

– För mig är politiken mer avgörande, om jag kan få som jag vill i utbyte mot att förlora i regeringsfrågan, som hon sa till SVT.

Men hur har det egentligen blivit – har Pourmokhtari fått igenom någon politik?

Svaret är att Romina Pourmokhtaris tid som minister borde sättas upp på Dramaten, som en nytappning av Becketts absurdistiska pjäs ”I väntan på Godot”.

Där figurerna Vladimir och Estragon väntar på den mystiske Godot, som aldrig kommer. De får hela tiden beskedet att Godot ”kanske kommer imorgon”. Och fortsätter att vänta.

I fyra år har hela Sverige på samma sätt väntat på Pourmokhtaris klimatpolitik.

Tidöregeringen var blixtsnabba med att riva upp den tidigare politiken när de tillträdde och ökade snabbt utsläppen. Sverige rasade på globala klimatrankningar.

Pourmokhtari lovade en bred palett av åtgärder för att nå klimatmålen ändå. Det skulle bli en effektivare politik, där man inte ”la alla ägg i en korg”.

Men inga åtgärder kom. Det saknades både ägg och korgar. Journalisterna blev alltmer otåliga.

Så Pourmokhtari hittade en lösning. Varje gång journalister frågade henne hur Sverige skulle nå klimatmålen sa hon på ett besserwisseraktigt sätt åt oss att vänta. Alla svar kommer! Vänta bara på professor John Hasslers utredning och klimathandlingsplanen.

Förväntningarna steg, det lät verkligen som de ruvade på något banbrytande. 

Men även den drog ut på tiden, så pass att Romina Pourmokhtari höll på att missa deadline (klimathandlingsplanen ska presenteras efter ett år). Till slut presenterades den dagen innan julledigheten, på eftermiddagen. 

Politiska veteraner vet att politik som presenteras precis innan ledigheter är sådant de vill inte att journalister ska granska ordentligt. Take out the trash day. PM Nilsson och jag fick skippa julglöggen och debattera den i radio dagen innan julafton.

Där kom inga svar på hur regeringen skulle nå klimatmålen heller, trots att ett helt år hade gått. Istället hänvisade klimathandlingsplanen till att svaren skulle komma i ännu en utredning – styrmedelsutredningen.

Här började ju även den mest tålmodige att slita sitt hår. Det var som att se fotbollsspelare när de försvarar en ledning. Hon maskade. Men som förhalningstaktik var det ganska lyckat. 

För att tillsätta utredningen tog tio månader till. Under tiden fortsatte Pourmokhtari att mästra journalisterna. Att klimatpolitik inte handlar om känslor och att de måste invänta den mycket viktiga utredningen. Utredaren fick 1,5 år på sig.

Att det inte skulle bli mycket tid kvar att faktiskt genomföra åtgärderna viftade hon bort. I P1 sa hon att det minsann finns politik som går att genomföra med snabb effekt.

Och så kom då till slut styrmedelsutredningen förra veckan. I maj 2026 – fyra månader innan valet. Pourmokhtari hade hunnit gå på föräldraledighet och Johan Britz fick vara vikarie.

Man undrade verkligen vad för fantastiska saker han skulle presentera, som det tagit nästan fyra år för departementet att klura på.

Svaret var: ingenting.

Regeringen kallade inte ens till en pressträff. Utredningen, som man i fyra år sagt skulle innehålla alla lösningar, kastades i papperskorgen.

Så kan man också förhala en hel mandatperiod. Förslösa den. Svaret på vad Pourmokhtari fått i utbyte mot att samarbeta med SD var alltså noll och intet.

Den 15 juni är Romina Pourmokhtari tillbaka från sin föräldraledighet. Då kommer hon säkert att be oss att vänta lite till. Hon kommer utlova att något fantastiskt finns runt kröken.

Godot kommer säkert imorgon.