Somar Al Naher: Låt skitprogrammet IFS dö en gång för alla

Att SVT bjuder in högerextremisten Nick Alinia till underhållningsprogrammet Invandrare för svenskar, IFS, är hål i huvudet. Men ändå är jag inte helt förvånad. SVT rör sig mot en trend där ingenting får vara på riktigt eller på allvar. I synnerhet inte när det gäller invandrare och deras livsvillkor.

Min känsla är att icke-vita numera mest syns i SVT som underhållning, som cirkusdjur eller som influencers som vet hur man stryker publiken medhårs.

Borta är allvarsamma invandrare. Progressiva med invandrarbakgrund är ute, nu är det i stället inne med extremhögern och typer som Chang Frick. Det säger något om vår samtid när rasifierade upplevs som så laddade att de måste reduceras till ett skämt. Människor man skrattar åt behöver man inte heller lyssna på eller ta på allvar.

Missförstå mig rätt, humor är det finaste mänskligheten har. Och humor kan också vara avväpnande. Problemet med Invandrare för svenskar är att den gör rasifierade till underhållningen för en vit publik.

Jag har alltid varit skeptisk till IFS. Journalisten Elaf Ali, som var med och formade konceptet, skriver i en kommentar i Dagens ETC att målet har varit att ”få majoritetssamhället och minoriteter att mötas och montera ner eventuella fördomar”.

Om det var tanken så finns det noll spår av det i programmet. Tvärtom serveras tittarna stereotyper på steroider.

När ståuppkomikern Evelyn Mok presenterades i programmet var det med orden ”Hon serverar fyla små loliga lättel”.

Någon får hemskt gärna berätta för mig hur det är tänkt att en sådan introduktion ska motverka fördomar mot asiater.

Programmets upplägg går ut på att tre vita svenskar tävlar genom att svara på frågor och påståenden från en panel på åtta personer som är icke-vita. Frågorna handlar om hur mycket en “svenne” känner till “andra” kulturers språk och traditioner.

Och även när ämnet är gravallvarligt väljer SVT den “roliga invandraren”.
Kanske blev den trenden på SVT som mest tydlig när SD-toppen Mattias Karlsson nyligen gästade Skavlan. Samtalet handlade om de så kallade tonårsutvisningarna och den eviga frågan om vem som egentligen är svensk.

Som motvikt bjöds komikern Filip Dikmen och influencern Anitha Clemence in.

Dikmen är jurist i grunden. Men det är knappast därför SVT ringde. Poängen är att han larvar sig när han pratar och uppfattas därför som harmlös. Det är det som public service tolererar.

När SVT bjuder in Nick Alinia är det på sätt och vis en logisk följd av programmets egen idé. IFS har alltid byggt på att deltagarna först och främst ska representera en identitet. Kurd, iranier, somalier, asiat, invandrare. Inte en åsikt, ett yrke eller en politisk övertygelse. När människor reduceras till identiteter blir det till slut det som styr, inte vad de faktiskt står för.

Nej, det här var spiken i kistan, nu är det dags att låta det unkna programmet IFS att gå i graven.

Det är pinsamt att public service inte har kommit längre än såhär.