BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Nyheten om kungens död nådde Sverige först efter en månad. I dag kan vi i direktsändning se när en groda hoppar ur munnen på en presidentkandidat borta i Las Vegas.

Det fanns i Sundsvall en bestyrelse för Gustav Adolf-dagen. Jag bevakade ett möte i bestyrelsen i slutet av 1960-talet, ett av de minst dramatiska journalistiska uppdragen. Vad jag minns ordnade bestyrelsen med kransnedläggning vid statyn på torget. Någon mer omfattande aktivitet var det inte.

Torget var den naturliga mötesplatsen vid olika fredsdemonstrationer, exempelvis när Tjeckoslovakien angreps 1968. Visst var det lite paradoxalt att stå där bredvid krigarkungen och mana till fred.

Nu står statyn där den står och vad jag vet finns ingen avvecklingsplan. Ingen lär väl ge statyfrågan hög prioritet i det politiska arbetet. Men visst vore det roligare om Frida Stéenhoff stod staty på den centrala platsen.

Långt efter slaget vid Lützen anordnades ett möte på hotell Stockholm i Malmö. Det var just den 6 november, året 1881. Den då 32-åriga skräddaren August Palm hade inspirerats av organisationer och personer på den europeiska kontinenten, exempelvis Ferdinand Lassalle. Nu strävade Palm efter att starta socialistiska tidningar och bilda en socialistisk organisation i Sverige.

Det här var kort efter den stora Sundsvallsstrejken. I hela landet fanns kraftiga strömningar för social rättvisa och demokrati.

Wikipedia har detta att säga om den äldre Palm: ”Han kom nu att alltmer glida bort från det parti, till vilket han tagit initiativet till bildandet av. Palm hade större framgång som agitator än som ledare eller organisatör.”

I manuset till det historiska talet den 6 november 1881 fanns rubriken Vad vilja socialdemokraterna? Det är en befogad fråga också i slutet av oktober 2016.

En tid var det Tony Blairs högergir som uppmärksammades och beundrades av många ledande svenska S-politiker. Man skulle göra som New Labour. Städa bort gammal bråte och satsa på rationella marknadslösningar, då gärna i samarbete med borgerliga partier. Tony fick ställning som en firad popstjärna. Visst var det en mörk epok. I valet 1994 fick S 45,3 procent. Det resultatet har inte överträffats. En notering i en opinionsmätning på över 30 procent betraktas som en gigantisk framgång som firas med tårta.

Jag vet, vi lever i en annan tid och många fler partier slåss om rösterna. Men det är farligt om även socialdemokrater börjar ta till sig den borgerliga analysen, nämligen att S har fyllt sin historiska mission och inte längre kan bli ett massparti. 

En bra början kan vara att försöka besvara Palms fråga från den 6 november 1881: Vad vilja socialdemokraterna? Är det fler än jag som väntar på svar?