Vi befinner oss några tiotal år framåt i tiden. SD har växt, konservativa krafter i samhället har växt, abort har ifrågasatts i allt fler länder.
Aborträtten missbrukas menar några högröstade. Kvinnor gör abort i tid och otid. Kravet på att vårdpersonal måste få välja bort att delta vid aborter hörs allt oftare. I Sverige bestämmer man sig för att tillsätta en utredning. Så mycket som det väsnas om det så måste ju något vara problematiskt med aborträtten.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Kvinnorörelsen opponerar sig självklart mot utredningen. Men tiden går och propagandan från konservativa tankesmedjor är massiv. Jämställdhetsministern föregriper utredningen och säger att aborträtten kommer att behöva begränsas, på något sätt. När deadline för utredningen närmar sig sätter sig den samlade kvinnorörelsen ned med abortmotståndarna.
Man kommer överens om att begränsa aborträtten till tolfte veckan. För att rädda aborträtten som annars skulle kunna naggas ännu mer i kanten, menar kvinnorörelsen, som presenterar inskränkningarna som en framgång.
Det kommer ändå bara beröra några få, den stora majoriteten gör abort innan den tolfte veckan, endast 5,2 procent gör abort därefter. Så det är en mycket liten förändring, menar kvinnorörelsen, kirurgisk närmast. Inte så mycket att orda om.
Finns det någon som skulle se detta som en seger? Eller hylla det som en sansad förhandlingslösning?
Jag tror inte det. Ändå är det så det låter kring de stora fackliga organisationernas överenskommelse med arbetsgivarsidan när det gäller inskränkningar i strejkrätten. Överenskommelsen begränsar möjligheterna för ett fristående fack att vidta stridsåtgärder på en arbetsplats där ett kollektivavtal redan är träffat med ett annat fackförbund.
Arbetsrättsexperter varnar i tidningarna Arbetet och Arbetaren för hur detta kommer att förskjuta makten till arbetsgivarna och till AD och öppna för avtalsshopping där arbetsgivare väljer att teckna det kollektivavtal som blir billigast.
Varför ska vi gå med på en sådan eftergift? 2 570 arbetsdagar förlorades till följd av konflikt förra året. 87 procent av dagarna förlorades till följd av lockout från arbetsgivarens sida. Ändå är det strejkande som pekas ut som problemet.
Utredningen av strejkrätten tillsattes med hänvisning till konflikten i Göteborgs hamn, men flera bedömare menar att lagändringarna som LO, TCO, Saco och Svenskt näringsliv föreslår inte kommer att lösa situationen där. Ändå går de med på försämringarna.
Var hamnar vi nästa gång arbetsgivarna och högern vill flytta fram sina positioner på arbetsmarknaden? För det kommer komma en nästa gång.
När jag söker i tanken efter liknande förfaranden på andra områden så blir det fullkomligt absurt. Som om tidningsutgivarna, publicistklubben och journalistförbundet sätter sig ned och förhandlar bort delar av tryckfrihetsförordningen med censurivrare. Eller att Naturskyddsföreningen satte sig i förhandling med svenska industrier och förhandlade fram inskränkningar i miljöskyddet i stället för att protestera högljutt och mobilisera motstånd om miljöskyddet hotades. Grundläggande rättigheter sätter man sig inte bara ner och förhandlar bort.
Nu kan man så klart invända att mina jämförelser haltar. Aborträtt och strejkrätt är äpplen och päron. Ja, visst. Men jag skulle vilja se samma kampanda från de stora facken när något så centralt som strejkrätten hotas, som vi skulle kunna vänta oss från kvinnorörelsen om aborträtten började naggas i kanten. Inte en millimeter utan strid.
Som senast i Polen när feministiska protester 2016 (och flera gånger sedan dess) stoppade planerade inskränkningar i landets redan kringskurna aborträtt.
Hur de gjorde? De strejkade.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
