Av någon märklig anledning är det vanligare att regnskogarna nämns när det talas om syreproduktion, haven däremot diskuteras inte lika mycket. Men det är alltså tack vare de mikroskopiska algerna växtplankton i havet som hälften av syreproduktionen äger rum. Dessutom sväljer havet cirka 30 procent av all koldioxid som finns i luften.  

Haven är med andra ord vår bästa vän i kampen mot klimatförändringarna, vilket kan vara bra att påminna oss själva om nu när vi plaskar i det.  

Men utvecklingen går inte åt rätt håll. Sedan 1880 har havsnivån stigit med drygt 20 cm. Och takten går allt snabbare åt fel håll.  

– Haven har varit som tvättsvamp och absorberat koldioxid och uppvärmning, sa Ko Barrett, vice ordförande i FN:s klimatpanel när IPCC släppte sin särskilda rapport om klimatpåverkan på haven.  

– Men de hinner inte med längre, la han till.  

Om koldioxidutsläppen fortsätter i samma takt kan havsnivån stiga med så mycket som en meter under det här århundradet, enligt IPCC.  

I takt med att temperaturen stiger så smälter polarisar och glaciärer. Vatten från smälta isar leder till att havsnivån stiger. Vattnets volym ökar också när det blir varmare. 

Allt hänger ihop som ett dominospel. När den ena byggstenen i ekosystemet ruckas påverkas nästa sten.  

En annan effekt är att koldioxid omvandlas till kolsyra i havet, vilket leder till surare vatten. Kolsyran löser upp kalk, vilket i sin tur skapar problem för de levande arter som behöver kalk till sina skal och skelett. Hit hör fiskar, skaldjur och korallrev.  

När den biologiska mångfalden minskar så blir klimateffekterna i sin tur ännu värre. Forskare talar därför om att vi måste arbeta för att bevara och återställa naturliga havsmiljöer.  

Men ibland krockar ekonomiska och politiska intressen med klimatet.  

Ta strandskyddet som exempel. Idag stärker det allemansrätten vid vatten och hindrar att privatpersoner stoppar tillgängligheten för andra. Det är tack vare strandskyddet och allemansrätten som naturen och vattnen är så tillgängliga för oss alla.  

Sommaren 2019 tillsattes en statlig utredning i syfte att se över strandskyddet, som en del av januariavtalet. I december förra året presenterade utredningen sitt förslag, som innebar en uppluckring av strandskyddet. Nu har frågan intensifierats igen eftersom Centerpartiet fick ett preliminärt löfte om att få igenom bland annat detta i utbyte mot att rösta för Stefan Löfven som statsminister.

Centerpartiet kräver att regeringen lägger utredningens förslag som lagförslag i riksdagen.  

Bland kritikerna till förslaget finns Världsnaturfonden WWF som menar att växt- och djurliv drabbas hårt när strandskyddet upphävs vid små sjöar och vattendrag.  

Tillsammans med Naturskyddsföreningen, Friluftsfrämjandet, Svenska Turistföreningen och Sportfiskarna utvecklade de kritiken i en gemensam debattartikel: 

”Utredningen föreslår att det generella strandskyddet vid små sjöar och vattendrag tas bort. Det skulle minska skyddet för djur och växter i Sverige med tiotusentals kvadratkilometer – och detta i en tid när såväl EU som FN ställer krav på världens länder att tvärtom öka den skyddade arealen för att stoppa artdöden. Förslagen innebär också att det kommer att bli betydligt svårare att nå Sveriges miljö- och friluftsmål”.  

De menar att det är tack vare det generella strandskyddet som Sverige står bättre rustat än många andra länder för att möta klimatförändringarna. Bland annat lyfter organisationerna argumentet att ”orörda stränder med naturlig vegetation fungerar som buffertzoner, som dämpar häftiga vattenflöden och mildrar effekten av översvämningar.” 

De flesta av oss är emot klimatförändringarna och att havsnivån stiger, men det är när det kommer till kritan som vårt engagemang kommer att sättas på prov.