Ledare. Andreas Gustavsson.

2020-12-13 03:00
Bild: Frank Augustein/AP/TT / Dagens ETC
Puffetikett
Dagens ETC

Vakta din rygg! Nu vill rika tränga sig före i covid-kön

Han har vunnit det stora ekonomipriset. Nu vill han lyfta vaccindoser från den allmänna kön – och sälja dem på auktion. Med denna dingdinglogik blir det en solidarisk handling att rycka vaccinet ur händerna på en lärare eller pensionär.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Richard H Thaler är belönad med det stora ekonomipriset och hans bok ”Nudge” dyrkas på världens handelshögskolor. Nu har han en ny teori som han presenterar i New York Times. Det handlar om hur vaccineringen mot corona ska gå till.

De första doserna ska gå till sjukvårdspersonal och äldreboenden. Ändå klokt, tycker Thaler. Men sedan blir det svårare. Därefter skulle ju alla över 65, lärare, butikspersonal med flera behöva vaccineras så snabbt som möjligt. Utbudet matchar dock inte efterfrågan. Läkemedelsbolagen kommer helt enkelt inte att få fram vaccin till alla på samma gång, utan det kommer att ta åtminstone första halvåret 2021.

Marknaden har ett svar. Det kan appliceras på alla problem. Låt pengarna avgöra. Vad gäller corona skulle det betyda att den som kan betala får möjlighet att köpa sig en plats väldigt lång fram i kön, före personer som riskerar livet om de utvecklar covid-19.

Inte så klokt, tycker Thaler.

”Sjuksköterskor, andra som arbetar i frontlinjen och de flesta patienter på äldreboenden skulle inte vinna en budgivning mot miljardärer. Och, för att vara tydlig, det ska de inte behöva göra!”

Nej, det ska de ju inte – om vi vill undvika postapokalyptiskt vansinne.

Thaler har en annan lösning som egentligen inte är en annan lösning, men åtminstone utgår från att medicinska behov ska fortsätta avgöra i de flesta fall. Hans förslag är en ”ovanlig form av välgörenhetsauktion”.

Spännande!

Lyft ett gäng doser från den allmänna kön.

Sälj dem på auktion.

”Idén att sälja värdefullt vaccin till kändisidrottare och underhållare, hedgefondmagnater och techmiljardärer kan slå dig som omoralisk, förvärrande ojämlikheten som denna sjukdom redan har orsakat.”

Kan?

Den är bortom omoralisk.

Den är ojämlikheten upphöjd till liv och död.

Den är nationell import av en internationell skamkarta.

Men innan du ens hunnit tänka tanken att den ena ekonomipristagaren verkligen är mer absurd än den andra, skyndar Thaler fram med argument.

Det första är att det här faktiskt skulle överföra pengar från rika till fattiga. ”Tänk på det som en frivillig förmögenhetsskatt.” Alltså blir det, med denna dingdinglogik, en solidarisk handling att rycka vaccinet ur händerna på en lärare eller pensionär. Han skriver:

”Robin Hood in action!”

Det andra är att rika ändå komma att hitta sätt att värdera sitt eget liv högre än plebejernas, så varför inte skapa en vit marknad istället för att släppa intäkterna till en svart?

Det tredje är att rika redan köper sig mycket bättre sjukvård än alla andra i USA, där fattiga dör som flugor av diabetes och andra sjukdomar som är behandlingsbara. ”Är det omoraliskt? Kanske. Men det vore naivt att låtsas att det inte händer.”

Det fjärde är att dessa influencers skulle knuffa (nudga) vaccinskeptiska i rätt riktning genom att ”betala sensationella belopp för tillgång på vaccin”.

Därefterer tackar Thaler för sig.

Kanske sitter han nu och räknar på vad han skulle behöva betala för att pressa sig före mer behövande.

Haveri, tänker du.

Inspirerande, tänker andra.

Det senare gör att vi i denna utomordentligt ansträngda situation, där vi alla gått omkring med konstant rädsla för sjukdomen under nio långa månader, måste vakta våra ryggar.

För det kommer garanterat – garanterat! – kreativa förslag som till sist handlar om att de få som utgör kapitalismens toppskikt är mer värda att rädda än de många därunder, och att det faktiskt är möjligt att sätta en prislapp på ett människoliv.

Nej, Nooshi Dadgostar (V) var inte konspiratoriskt lagd när hon i veckan underkände regeringens försäkran om att privata vårgivare som får tillgång till vaccin måste skriva på avtal om att följa den satta prioordningen. Dadgostar kräver att det ska följas upp. Noga. Hon befarar att doserna ska ges till den som har privat sjukförsäkring snarare än till den som är riskgrupp.

Det är inte taget ur luften.

Att hävda att risken är obefintlig är att nonchalera fakta att det på en rad vårdområden – exempelvis förlossningsskador – uppstått en sådan gräddfil.

Och det är att nonchalera hur starka intressen som vill driva på utvecklingen mot extremt individualisering och mot obefintlig generell välfärd.

”Hur ser möjligheten ut för helt privat vaccinering?” undrar Lydia Wålsten, tidigare på Svenska Dagbladet och snart på Timbro.

”Det vore ju fantastiskt om 10-15 procent kan löpa vid sidan av och avlasta det offentliga.”

Mm, fantastiskt.

Så hjärtevärmande och sprickfärdigt av omtanke som det bara kan bli när det slutar med att en 19-åring med rika föräldrar vaccinerar sig för att åka puder i Alperna på sportlovet, samtidigt som en 67-åring med bronkit rullas in på Iva för att kanske, kanske inte vakna ur respiratorn.