Ledare. Johan Ehrenberg.

2020-07-20 13:10
Puffetikett
Dagens ETC

Vad har vänstern på nationalisternas planhalva att göra?

Värst är kanske att man tror på påståendet att denna långtidsbudget och ”coronastödet” ovanpå det är en förändring av den ekonomiska politiken.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Jag vet inget som kan få svenska vänsterröster, fackliga organisationer och partiföreträdare att falla i fällan och göra bort sig politiskt lika snabbt som när EU och eurofrågan dyker upp. Den senaste veckorna har kommentarer och utspel runt EU:s ”coronapaket” lyckats få vänsterkrafter att stödja nyliberala teorier om stater med ”sunda statsfinanser” och ställa dem mot ”slösande slarvstater” och på fullt allvar lägger man sig bakom krav på ”reformer” av ekonomin för att lån eller bidrag ska ges runt EU.

Detta är vanvett. Vad är det ni vill att Stefan Löfven ska vara ”tuff” och kräva?

Är det halverade pensioner i Italien och Spanien?

Är det minskad offentlig sjukvård och ökad privatisering?

Är det ännu sämre arbetslöshetsskydd och ännu uslare sjuklöneförsäkring?

Är det en ny våg av privatisering av allmän egendom för att ”sanera budgetar”?

Hur i all världen har ni kunnat komma så snett att ni tror att den extrema svenska nyliberala politiken är något som ska exporteras till fattigare länder? Har vi inte sett hur inkomstskillnader, massarbetslöshet och förstörd offentlig service inneburit i detta rika land? Varför vill ni ge stöd till krafter som vill se det i alla länder?

Det finns två grundfalska påståenden om EU:s paket. För det första tanken att det ska gå till länder som haft flest sjuka. Det är absurt eftersom stöd handlar om att ekonomin ska fungera och de svagaste ekonomierna påverkar hela EU. Det är inte sjukbäddar det handlar om, det är möjligheten att investera litegrann i en zombiesituation.

Inte heller handlar det om att ”rädda euron”, det är lika dumt som att påstå att svensk politik handlat om att ”rädda kronan”, valutor skyddas självklart av ekonomiska beslut, men valutor är instrument för politiken, inte ett egenmål och ska man kritisera Sveriges och EU:s politik från vänster så måste man förstå att det som genomförts i decennier är borgerlig högerpolitik i land efter land.

Inget av det styrs av valutan i sig. Det är absolut inte nord mot syd i Europa, det är inte krona mot euro, det är klasskrig där löntagare i varje land fått ta smällen när politiken i varje kris agerat för att rädda företagsvinster, finanskapital och börser. Sverige står INTE mot Italien, det är dum nationalism av värsta sort som vänsterdebattörer som för fram det ägnar sig åt.

Men värst är kanske att man tror på påståendet att denna långtidsbudget och ”coronastödet” ovanpå det är en förändring av den ekonomiska politiken.

Man tror att krisen innebär byte mot offentlig expansion.

Det är det inte.

Dessa stöd handlar om ca en procent av Europas ekonominetto, det är droppar i ett väldigt privat finansekonomiskt hav och dess huvudsakliga innehåll är att rädda företag, inte de anställda eller medborgarna. Vi kommer se ökade klyftor inom varje land på grund av den här politiken.

Vi kommer inte se massiva offentliga investeringar, vi kommer se massiva nedskärningar av offentlig sektor kommande år.

Så fort företagsvinsterna återställts (vilket de redan gjort i delar av svenskt och finskt näringsliv) kommer ”strukturreformer” börja slå hårt mot medborgare.

Orsaken är att de flesta länder på grund av coronakrisen får budgetunderskott på fyra till åtta procent av BNP, alltså betydligt mer än vad bidrag och lån ger och mer än vad som är ”tillåtet”. EU-komissionens egen analys är att det enda som ska ske är därför fortsatta minskningar av offentlig sektor och ökning av den privata. Snart kommer bolagsskatter sänkas, snart ”stimuleras ekonomin” genom att höginkomsttagare får lägre skatt och fattiga högre moms.

Det tillfälliga bidraget på 300-500 miljarder euro är i praktiken ett desperat förslag, låt oss kalla det en eftergift mot krisverkligheten, eftersom bidrag inte påverkar statsbudgetarna direkt.

Även tyska politiker förstår att panik i statsfinanserna skadar företagen och gör EU ännu svagare visavi USA och Kina.

För det stora spelet handlar om det globala kapitalen, om de stora EU-företagen som faktiskt har sämre läge än konkurrenterna.

Att då, som vänsterkrafter, hoppa på nationalistiska myter är att skjuta sig i foten.

Ja, det låter radikalt att ”vara tuff mot slösarna” men att slåss för vetomakt och nationella skatter är samtidigt att slåss för en halvfascist som Orban och hans makt att sabotera EU:s demokratiska institutioner (hur bristfälliga de än är så är Ungerns nya halvdiktatur värre).

Det finns inget radikalt i detta, det blir enbart en eftergift till fortsatta åtstramningar.

Svenska makthavare inom företag och politik vill rädda svenska exportföretag i första hand. Det är det det nationella stödsystemet gör, liksom det europeiska ska rädda tyska/franska/italienska storföretag. Svenska makthavare vill inte se ett EU-stöd som innebär ens små stödpengar till fattigare regioner som betalas av de rikare. Inte ens när Norrland blir nettovinnare och Stockholm betalar passar förslagen. Bara stöd till den riktigt rika finansmarknaden och storföretagen gillas.

Med det här motståndet mot överstatlighet (kallad federalism vilket överhuvudtaget inte finns i verkligheten, verklig demokratisk medborgarmakt är inget de som äger och styr vill se på EU-nivå) gör nordiska vänsterkrafter sig meningslösa i de stora europafrågorna.

I flyktingfrågan, som bara kan lösas med en gemensam storsatsning på ökad invandring.

I klimatfrågan, som bara kan lösas genom massiva offentliga investeringar som tvingar fram ett snabbt energiskifte, en ”rädda skogen-politik” och en ny matproduktion i Europa. Ja vi pratar tusentals miljarder euro år efter år.

I klassfrågan där varje lands ägarelit effektivt lyckats ställa löntagare i ena landet mot löntagare i andra en inkomstspiral åt fel håll.

Och i demokratifrågan blir nynationalismen baserad på en verklig populism a la Trump och Bolsonaro de sviknas enda svar på den nedskärningsfälla vänstern skapat åt sig själv.

Det finns inget radikalt i det här ”motståndet”.

Det är en före detta-debatt där vänstern sitter på nationalisternas planhalva.

Vad har ni där att göra?

PS. Apropå valutor. Av världens valutahandel står 1,3 procent av verkligt byte av varor, dvs export. 98,7% är ren penninghandel, dvs spekulation. (Källa: BIS, Triennial Central Bank Survey 2019; Världsbanken, World development indicators database 2020.)

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg