Lotta Ilona Häyrynen: Labubu-trenden är ett tecken på dåliga tider

Som nordbo är det inte ofta jag pratar med mina grannar, men i veckan ramlade jag in i en av trappens damer – som hade sällskap av sitt mycket pratglada barnbarn. Hon kan ha varit i tioårsåldern och i handen höll hon en mycket bekant, färgglad och betandad figur. 

– Vilken fin Labubu du har, berömde jag henne, och i huvudet mig själv för att jag över huvud taget hade koll. 

Tioåringen, som sannolikt såg mig som stenålders, undrade hur jag visste vad det var. Jag svarade att jag också hänger på internet ibland. 

Och så är det. Har man spenderat minsta tid i sociala medier-flöden de senaste månaderna så är de små monstren överallt. Labubu-dockorna, ursprungligen skapade av illustratören Kasing Lung och sålda genom det kinesiska företaget Pop Mart, packas upp, analyseras, får accessoarer och sprids till miljoner människor.

De säljs i så kallade blind boxes, vilket innebär att du inte vet vilken sorts Labubu du får. Vissa är mer sällsynta än andra och jakten på dröm-Labubun driver på köphysterin. Vissa har liknat jakten och det ständiga lådöppnandet vid känslan av ett spelberoende. 

I och med skolstarten har Labubu-monstren börjat skapa problem. Förra veckan kunde Dagens Nyheter skriva om Stockholmsskolor som önskar slippa leksaken i sina korridorer. Labubun är en statussymbol som enligt intervjuade skolkuratorer skapar stress, press och hierarkier mellan barnen. 

Men mycket tyder på att problemet Labubu är ett symptom på något mycket allvarligare än kidsens klassrumsgräl. 

Inom ekonomisk forskning finns något som kallas för ”The lipstick index”. Det är en kurva som enligt teorin går upp i samma takt som den ekonomiska utvecklingen i stort går ned. 

Vi skjuter upp vuxenlivet då investeringar i hus och familj helt enkelt är för dyra.

I praktiken är det enkelt: när människor får snävare ekonomiska marginaler söker vi efter allt mindre saker att konsumera som trots knapra omständigheter kan ge oss en känsla av vardagslyx. 

Namnet kommer från hur läppstiftsförsäljningen gick i taket under den stora depressionen på 1930-talet och under ett antal efterföljande ekonomiska kriser, även om den specifika saken vi vardagslyxkonsumerar lika gärna kan vara en kaffe latte. 

Labubus kan kosta skjortan på andrahandsmarknaden, men nya från tillverkaren kostar i regel ett par hundra (genom svenska återförsäljare omkring 600 kronor).

Nu menar vissa ekonomer att trenden kan vara en föraning om en kommande amerikansk recession. Trots att Labubus är leksaker konsumeras de nämligen framförallt av vuxna, och skulle därmed kunna fylla läppstiftets roll i The lipstick index. 

Det är möjligt att ännu sämre ekonomiska tider är på väg, men yngre analytiker på Tiktok och Angelina Mo på det tyska kulturmagasinet Sleek är inne på något annat. Millennials och Generation Z lever redan i usla ekonomiska tider och har heller aldrig levt i något annat. 

Vi skjuter upp vuxenlivet då investeringar i hus och familj helt enkelt är för dyra. I och med att vi arbetar har vi ändå pengar att röra oss med – bara inte så mycket pengar.

Kanske har du hört begreppet ”Kidult” vid något tillfälle. En Kidult är en vuxen som lägger pengar och fritid på vad som ofta ses som barnsliga saker som spel, leksaker, samlarfigurer eller, ja, Labubus. Men Kidulten är alltså inte en fas eller en trendjägare. Det är ett ekonomiskt tillstånd. 

Vi har alltså nu fått två generationer som aldrig haft råd att bli vuxna, hur mycket vi än lönearbetar. Det är en långt mer skrämmande tanke än Labubu-dockornas grinande monsteransikten.