Lina Hjorth: Trampa inte på ensamma mammor

Jag hade själv inte noterat frågan om inte en personligt berörd (och upprörd) bekant uppmärksammat mig. Det här är vad som hänt förenklat och i korthet: En fjärdedel av alla barn i Sverige har föräldrar som inte lever ihop. Föräldrar är dock alltid skyldiga att försörja sina barn. Den förälder som barnet inte bor hos betalar därför underhållsbidrag till den andra föräldern. Det här kan föräldrar hantera helt själva om de vill och kan. Alternativet är att Försäkringskassan griper in och barnet får underhållsstöd på en miniminivå (drygt 1 500 kronor per månad) varefter föräldern som borde ha betalat blir återbetalningsskyldig.

Sedan april är det dock nya regler som gäller. Föräldrar ska få mer stöd och verktyg för att komma överens. Bra såklart. Mindre bra är beslutet att staten inte längre ska agera mellanhand i samma utsträckning. Syftet är alls inte dumt. Många barn, särskilt i låginkomsttagarfamiljer, får för lite pengar jämfört med vad de hade kunnat få om föräldrarna kommit överens enligt gällande regler. Och ungefär hälften av de barn som får underhållsstöd har en förälder som faktiskt har ekonomisk möjlighet att bidra utan att luta sig mot staten. Bekvämlighet, säger regeringen således. Dags att föräldrar slutar utnyttja staten som transaktionskedja när de inte behöver. Efter sex månaders fungerande betalning dras därför underhållsstödet numera in och föräldrarna lämnas att sköta sig själva.