Ledare. Andreas Gustavsson.

2020-11-15 03:00
Bild: Dagens ETC / Shutterstock
Puffetikett
Dagens ETC

Tänk vad härligt om en svensk miljardär kom ut som vänster

Varför har just vi i Sverige så urbota tråkiga, konforma och högerspökiga kapitalister? Där ute måste det väl finnas i alla fall en miljardär som känner att gränsen börjar bli nådd. Som kanske till och med är lite, lite vänster.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Varför har just vi så urbota tråkiga kapitalister? Alla är likadana, alla tänker identiska tankar. Vad fan får jag för pengarna? Min segelbåt är längre än din. Lite välgörenhet för att bromsa varje ansats till kommunism (skatt på kapital, förmögenhet, arv – ja, skatt).

Nästan vad som helst är roligare än att höra dessa kloner berätta vad Sverige behöver. Det är som att vara instängd i en trång krypta med moderata kommunalråd. Det är som att följa hur målarfärgen sakta, sakta torkar. Och skulle de uppvisa något slags moralisk spänst är det alltid en tidsfråga innan masken slits av, varpå vi alla – igen – skriker i förskräckelse över det hiskeliga som döljs där under.

Apoteas vd Pär Svärdson är en fallstudie. Han bojkottar Facebook för att företaget inte rensar bort rasism, han samarbetar med SOS Barnbyar, han sätter upp solceller och räddar Östersjön.

Så god!

Sedan kommer granskningen som visar att han driver företaget på ett sådant sätt – extrem stress, ständig kameraövervakning, kollektiv bestraffning – att till och med de allra mest brutala gigföretagen framstår som humana.

Sin segelbåt vinterförvarar han för övrigt på lagret.

Mitt bland utnyttjad personal.

Det här är i och för sig tacksamt för den (jag) som har synpunkter på att vi tvingas leva med ett politiskt system som låter individer bli så här rika, eftersom dessa individer helt uppenbart använt detta svängrum till att både ekonomiskt och mentalt knoppa av sig från oss andra.

Men ja, det är tråkigt med tråkiga kapitalister.

För att vara aggressivt fientliga till det kollektiva så uppgår de förbluffande samfälligt just i det kollektiva. Bara att bubblan är väldigt liten. Men där råder perfekt harmoni.

Sverige har världens tråkigaste kapitalister.

Andra länder kan åtminstone visa upp något udda exemplar som befinner sig till vänster om tvärhöger.

Nu kommer säkert någon dragandes med Bengt Ågerup, som faktiskt kallar sig socialist och säger sig avsky ”oreflekterande girigbukar” som står i vägen för ”det utopiska samhället”. Det korresponderar dock rätt illa mot hans egna handlingar. När han sålde av ett bolag ville han inte skatta på miljardvinsten eftersom han, enligt egen mening, skrivit ut sig till Frankrike och Schweiz. Nu sitter han med Sveriges största skatteskuld.

Skånske greven Carl Piper är en mustig karaktär, men att han skulle vara progressiv – ”röde greven” – för att han underkänner fideikommissen, en konstruktion för att hålla ihop egendomar (och ge dem till äldste sonen) som alla länder i Europa utom Sverige gjort sig kvitt för länge sedan… Nej.

Robert Weil? Finansmannen låter faktiskt inte som Svenskt Näringsliv när han uppmanar ”kapitalister att förena oss i ett tack till arbetarna som avstått nästan allt av vår gemensamma tillväxt”. Han säger att han hatar klassamhället. Han kallar sig vänsterkapitalist. Han vill minska klyftorna. Det räcker. Spelar ingen roll att han förtydligar: ”Det handlar inte om att krossa kapitalismen, bara tämja den.” Han blir genast tagen i örat av Dagens Industri som menar att han hamnat snett i balansgången mellan förnuft och känsla.

Toleransnivån är inte bara låg, den är obefintlig.

En konsekvens av att det går en Robert Weil på 206 stycken – så många miljardärer drogs vi med förra året – Daniel Ek, Antonia Ax:son Johnson, Stefan Persson med flera.

En annan konsekvens av att svenska kapitalister snubblar rakt ner i egoism när de försöker sig på existentiella frågeställningar, är att de inte tycker att det räcker med Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet och alla andra borgerliga medier.

De vill ha mer.

De vill ha konservativa som ser till att liberalerna inte rymmer ur fållan.

De vill, mer än något annat, ha Sverigedemokraterna i en borgerlig regering.

”Då får det vara slut på det här kommunistväldet.”

Så sa Hans Bergström till DI TV inför senaste valet.

Han – som inte nöjer sig med att Engelska skolan såldes till amerikanska riskkapitalister för nästan 700 miljoner kronor och att det kvarstående ägandet värderas till mer än 500 miljoner – har aktivt försökt korta avståndet mellan brunt och blått.

Självklart kastar han in pengar i mediesatsningen Kvartal, högst tänkbart då också skattepengar som först slussats genom Engelska skolan.

Nu är det dags igen.

Högern som äger nästan alla medier anser sig behöva ännu fler medier och dammsuger då Moderaterna (Alice Teodorescu Måwe) och Kristdemokraterna (Per Gudmundson) och lockar hem Paulina Neuding från den internationella, gravt ultrakonservativa sajten Quilette.

50 miljoner kronor ska satsas, rapporteras det. Snarare fem miljoner, säger Paulina Neuding, som gör en sak av att finansiärerna faktiskt inte ska vara hemliga den här gången. För så är det annars.

Sveriges kapitalister vill inte stå för sina försök att påverka debatten.

Paula Neuding tycker inte att det är rättvist att kategorisera satsningen – med lökiga namnet Bulletin, antagligen för att någon stackare ska luras att tro att syftet på något sätt är att förmedla nyheter, ”en bred publicistisk satsning” – som höger. Trots att de som städslats är högerprofiler, alla uppvisande en osund fixering vid migration och muslimer.

Kulturkrigare.

Om inte Hans Bergström själv betalar så kommer han garanterat att läsa.

Det skulle heller inte förvåna om Svenskt Näringsliv finns med bakom ridån, något ska de ju göra av sin massiva kassa inför nästa valrörelse.

”Det man måste fråga sig är var motkrafterna inom näringslivet finns?” skriver Petter Larsson på Aftonbladets kultursida.

Han påminner om när 41 ledande i näringslivet – dock skiktet under den verkliga eliten – varnade för att samarbeta med Sverigedemokraterna.

”Jag tycker att de är fascister”, sa före detta Volvochefen Pehr G Gyllenhammar häromåret.

Var är deras röster nu? undrar Petter Larsson. Deras pengar?

Han besvarar själv den frågan.

När näringslivet agerar är det, med kortsiktig vinst som upptar synfältet, alltid till sist högerut riktningen pekat

Hur många Bulletin klarar Sverige?

Där ute måste det väl finnas en miljardär som känner att gränsen börjar bli nådd och som börjar tröttna på att ständigt representeras av intellektuell fattigdom, där hela tillvaron uppslukats av plånboksfrågan.

Kanske en miljardär som kommer till slutsatsen att det demokratiska samtalet skulle få mer kvalitet om inte utbudet var så sövande enformigt.

Kanske en miljardär som vill betala skatt.

Kanske en miljardär som är mer vänster än höger.

Någon?

Vilken dröm att varsamt få hjälpa denna person att komma ut i Dagens ETC.