Henrik Jalalian: Klimatet dödar tusentals äldre – var fan är rubrikerna?

Under 2024 dödades fem personer i terrordåd i Europa. Nästan 4000 personer mördades, i Sverige var det 92.

Det är naturligtvis mycket allvarligt och inget att förringa. Att kriminalitet och terror får stor medial och politisk uppmärksamhet är fullt naturligt.

Det konstiga är dock den totala bristen på uppmärksamhet för de hisnande 62 000 européer som dog av klimatförändringar samma år, enligt den vetenskapliga tidskriften The Lancet.

Ens första tanke när man hör siffran är: Det kan väl inte stämma? Ingen har väl sett tusentals människor segna ner och dö på gatorna? Men det rör sig om dödsfall som sällan genererar några rubriker. Det är framförallt äldre eller redan sköra som dör av åkommor som kan framkallas av värmeböljor, som exempelvis hjärtinfarkt, stroke, värmeslag eller njursvikt. 

En 85-åring som dör av hjärtinfarkt ensam i sitt hem får inte folk direkt att haja till och tänka: jaha, klimatkrisen är här.

Men det är inte mindre allvarligt. Det rör sig om massdöd. Om det var bieffekter av en medicin hade läkemedelsbolaget blivit stämda upp över öronen.

Men de här dödsfallen bagatelliseras. I media kan till och med artiklar om dödliga värmeböljor bildsättas med bilder på sol och bad. Som om det var folk som trasslat in sig i badbyxor eller parasoller på stranden som skapade överdödligheten.

Och vilket hån det är när regeringen mitt i denna massdöd har subventioner till fossila bränslen som främsta vallöfte. Vi ska bokstavligen betala fossilföretagen som dödar tiotusentals européer (och förstås långt fler i i fattigare länder som har sämre beredskap mot klimatförändringar). 

Luftföroreningar är en annan ”tyst” mördare. Inom EU uppskattas de leda till 300 000 dödsfall per år. Nästan ett helt Malmö dör i förtid av Europas smutsiga luft. Motsvarande siffra för Sverige är 6 700 döda – fler än sju Falklandskrig tillsammans.

Det sägs att klimatfrågan är för abstrakt för att folk ska engagera sig. Men det blir väl knappast mer konkret än att klimatet dödar tiotusentals människor i Europa varje år. Klimatförändringarna dödar mormor, borde väl vara definitionen på konkretion.

Jag tror snarare att den bristande uppmärksamheten handlar om konflikträdsla gentemot de företag och politiker som arbetar för fossilindustrin. Fossilindustrins största seger är att de fått klimatet att bli en individfråga. Att människor är så upptagna med att känna skam över sitt eget klimatavtryck att de inte utkräver ansvar.

Fossilindustrin och de politiker som stöttar den borde behandlas med precis samma folkliga förakt som de som tillverkar cigaretter.

Tobaksindustrin har belagts med kraftiga politiska åtgärder, skatter och stigmatisering av de som tjänar pengar på att andra får lungcancer. Men rökarna skuldbeläggs däremot inte. 

Dödsfallen från klimatförändringar måste politiseras. De som ökar utsläppen samtidigt som folk dör måste ställas till svars. Hur är det inte en självklarhet? Och en regering som satsar miljardbelopp på att subventionera fossila bränslen borde bemötas på samma sätt som politiker som vill öka rökandet.

Varför får de rödgröna ständigt svara på frågor om hur folk ska klara sig om bensinen blir dyrare – men Tidöpartierna aldrig svara på varför skattepengar ska gå till en industri som dödar tusentals varje år.