BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

M har projektet att ta regeringsmakten med SD som stödparti och man gör det för att å näringslivets vägnar hindra den upprullning av de borgerliga misslyckandena som allmänheten bit för bit kräver. Privatiseringarna är hotade, outsourcingen är hotad, vinstjakt fungerar inte som modell och klimatfrågan kommer tvinga fram tvångsåtgärder mot just näringslivet när alla löften om omställning visar sig vara ord utan verkstad.

Det här är inte hotat av S och MP:s faktiska politik, det är hotat av att själva samhällsdebatten börjar luta åt att de nyliberala ”reformerna” inte fungerar.

Den ekonomiska utvecklingen som i mycket har skapats genom flyktingmottagandets positiva ekonomiska stimulanser riskerar att övergå till en mer permanent statlig och kommunal stimulans istället för åtstramning.

För borgerligheten är det här ett problem. Minskad arbetslöshet och minskad ojämlikhet är ett hot mot systemskiftet, inte en framgång.

När Annie Lööf och Jan Björklund går med på misstroendevotumets parlamentariska spel så är det rädslan för det borgerliga nyliberala projektets framtid som överväger rädslan för att bli beroende av den rasistiska ledningen inom SD.

Det har varit svårt för alliansen att hantera att S och MP i minoritet kunnat regera, även om framgångarna varit få. Misstroendevotumets mål är att försvaga regeringen – hellre en haltande Löfven i väntan på ordinarie val än eget regerande. Det är lite samma spel som efter valet där man tvingade S och MP att regera på alliansens budget.

Men det här spelet är inte det viktiga. Alla vet att ett land måste ha en regering, en statsapparat som får jobba, och när man skapar kaos i det är det inte kortsiktig taktik som styr, utan en rädsla för en djupare förändring.

Ett extraval är inte det de borgerliga partierna önskar sig nu.

KD riskerar hamna utanför, SD kan stärkas och de stora frågorna om privatiseringens misslyckanden, vinsterna i vården och klimatfrågans förvandling till verklig folkrörelse blir plötsligt frågor man måste svara på, men nu med opinionen emot sig. Inte ens borgerliga väljare gillar vinstjakten inom vård och skolor och verklig klimatpolitik kommer att utmana de ekonomiska maktsystemen.

Ändå hamnar man i extraval om Löfven säger ifrån.

De mäktiga krafterna inom näringsliv och borgerligheten föredrar ett SD-samarbete före en rödgrön regering. (Helst vill de se en tysk lösning med S+M).

I viljan att försvaga regeringen med misstroendevotum har nu allianspartierna satt sig i en situation där den nyliberalism man försvarar kan utmanas direkt i ett val.

Löfven bör ta den fajten och utlysa extraval.