Ledare. Ulrika Lindahl.

2020-02-25 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Systembolaget ska inte vara det enda vi ser av staten

Det är avgörande för att hela landet ska leva att staten faktiskt tar sitt ansvar och är närvarande i kommunerna. Ingen ska behöva vänta på polisen i en timme och 14 minuter.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Här finns bara Systembolaget kvar av staten. Så sa socialdemokratiska kommunalrådet Daniel Schützner i värmländska Årjäng om den statliga närvaron i hans kommun för en tid sedan.

Det kan man nästan skratta lite åt. Att tillgången på alkohol ändå är det sista som ger vika. Det man inte kan skratta åt är det som hände i norrbottniska Kalix i april förra året. En man misshandlade sin sambo i deras gemensamma hem. En granne larmade polisen och fick beskedet att en patrull skulle komma ”så fort som möjligt”. Så fort som möjligt visade sig vara en timme och 14 minuter. Det fanns bara en polispatrull i hela länspolisområdet Östra Norrbotten och den var upptagen så en patrull fick skickas från Luleå istället. När de kom fram var kvinnan död.

Så ser det ut i Sverige i dag. Människor lever på platser som inte är en del av vårt land. Där du inte längre kan räkna med den hjälp som varje invånare ändå ska ha rätt till. I mer än 40 kommuner finns ingen statlig närvaro alls, i form av polis, försäkringskassa och arbetsförmedling. Klyftorna ökar.

Och trots utflyttning och en åldrande befolkning måste kommunerna stå för det mesta av välfärden. Skola, vård och omsorg. Med allt mindre pengar i kassan. Enligt en enkät som SVT har gjort svarar nu var tredje kommun att de skär ned i sin välfärdsbudget under 2020. Och de 7,5 miljarder kronor som riksdagen röstade igenom i extra pengar till kommunerna kommer inte att räcka.

I förra veckan lämnades den så kallade kommunutredningen till civilminister Lena Micko (S). Utredningens uppdrag var att komma med förslag på hur kommunerna ska klara välfärdsuppdraget när det blir allt svårare att få in pengar och hitta personal till verksamheterna. Det är intressant att det i redan förutsättningarna för utredningen stod att förslagen inte ska få belasta statskassan. Uppdraget var alltså att hitta sätt för kommunerna att göra samma (eller mer eftersom staten gärna drar sig tillbaka ytterligare från kommunerna) med mindre pengar. Det går så klart inte. Och det är väl därför som utredningen innehåller så få konkreta förslag. Allt handlar om pengar.

Det förslag som har fått mest uppmärksamhet är att låta personer med högskoleutbildning som väljer att bo och arbeta i glesbygdskommunerna få sitt studielån avskrivet med upp till 30 000 kronor per år. Helt rimligt. Och en fråga om pengar.

Det finns också förslag om att staten ska ta över lånen för de kommuner som frivilligt väljer att slå ihop sig till större kommuner och att det ska utredas om vissa kommuner kan ges undantag från vissa lagar och regler. Hur det ska gå till samtidigt som man ska garantera likvärdigheten för alla landets invånare är svårt att förstå. Det ska ju egentligen inte vara någon skillnad på den utbildning eller den hemtjänst du får oavsett om du bor i Årjäng, i Kalix eller i Lidingö.

Men vi vet ju alla att det redan är så. Därför att skola och hemtjänst kostar pengar. Allt handlar om pengar. De kommuner som har svårast att få ihop skolan och vården ligger redan i topp i landet när det gäller kommunalskatten. Dorotea: 35,15 kronor på varje hundralapp. De som får minst får betala mest.

Det går inte. Och utredningen säger det också. Att trots att direktivet var att förslagen inte skulle belasta statskassan så måste staten ge kommunerna rimliga ekonomiska förutsättningar. Kommunutredningen föreslår mer generella statsbidrag, där kommunerna är mer fria att använda pengarna där de behövs. Inte idag som riktade statsbidrag som kommer med en massa villkor.

Som: Här får ni pengar för lärarassistenter, men bara till lärarassistenter och inte om ni samtidigt sparar på pengar till skolan någon annanstans. Alltså. Jaså, ni här i glesbydgen har inte tillräckligt med pengar till skolan, då får ni inte pengar till lärarssistenter heller. Era barn får en sämre skola, ja, ja… Men ni storstadskommuner här borta, ni som redan har tillräckligt, ni kan få lite mer.

Kommunutredningen under den socialdemokratiska ordföranden Niklas Karlsson (tidigare kommunalråd i Karlskrona) nämner faktiskt elefanten i rummet, att det kommunala utjämningssystemet måste ses över för att öka likvärdigheten. Lidingöborna måste vara med och betala mer för att det ska finnas en bra skola i Kalix.

Han backar inte för den andra elefanten heller. Att det är avgörande för att hela landet ska leva att staten faktiskt tar sitt ansvar och är närvarande i kommunerna. Ingen ska behöva vänta på polisen i en timme och 14 minuter. Och ingen ska ha Systembolaget som sin enda statliga kontakt.