En av de mer aktuella frågorna i svensk politik – en fråga som dessutom är blockskiljande – är just synen på hur man ska hantera flygets ökande klimatpåverkan. De rödgröna har infört flygskatt som den borgerliga oppositionen vill avveckla. En fråga som kan bli central i valrörelsen. Flera partier vill dessutom avveckla Bromma flygplats som ägs av Swedavia.
Frågan uppstår: Är det rimligt att någon som är jävig tillåts uppbära rollen som den kanske mest inflytelserika politiska kommentator i public service?
Man kan invända att en politisk kommentator inte har en formell roll i en beslutssituation på samma sätt som om hen hade suttit med i till exempel kommunfullmäktige i en av alla de kommuner som ger bidrag till flygplatser. En sådan invändning må vara formellt korrekt.
Men som Sveriges kanske mest inflytelserika politiska kommentatorer, definitivt den allra mest inflytelserika i public service, har Mats Knutsson en direkt påverkan på hur till exempel intervjuer med partiledare ”bör” tolkas. Det är ju allt annat än ovanligt att programledare i Rapport och Aktuellt ställer frågor till Knutson av arten: ”Hur ska man tolka?”, ”vad betyder?”, ”finns det grund för?”.
Som om Mats Knutson inte med sin erfarenhet bara vore något av ett public-service-orakel utan också totalt fri från formella eller informella bindningar och beroendeförhållanden. Som om han vore helt oberörd av sin sammanlevandes ekonomiska intressen. Stoiskt oberörd av sin sammanlevandes intressen efter alla hennes år på Fritidsresor och som välrenommerad ambassadör för just flygturism.
Det är ingen vild gissning att Mats Knutson dessutom har stort inflytande på vad som tas upp som viktiga politiska frågor–– och hur de hanteras. De ämnen SVT väljer att prioritera spiller över på övrig mediers bevakning eftersom SVT har en central rollen i en valrörelse.
Att Mats Knutson så intimt kan kopplas samman med någon som har direkt intresse av att klimat- och miljöfrågan tonas ner – och att flygskatten ifrågasätts – måste betraktas som djupt besvärande för såväl Mats Knutsons som SVT:s trovärdighet.
Hela denna problematik skärptes ytterligare häromveckan då Svenskt Flyg, som Swedavia är medlem i, på ett sätt som närmast liknar klimatförnekarnas argument ifrågasatte flygets påverkan på klimatet. I lobbyverkssamheten låtsas man bort höghöjdseffekterna. Lobbyorganisationens aggressiva propaganda fick häromveckan till och med den vanligtvis försiktiga miljöministern att ta till orda: Swedavia bör lämna Svenskt Flyg.
Lottie Knutson, som säkert är en hyvens person liksom sin man, sitter för övrigt med i styrelserna i flera bolag vars verksamhet är problematiska då det gäller miljö- och klimatfrågor. Stena Line är ett sådant företag. Skulle frågan om sockerskatt, som redan finns i till exempel Norge, hamna på den svenska politiska dagordningen lär företag som Cloetta – ett av flera bolag Lottie Knutson är styrelseledamot i – har starkt särintresse. Hon har även varit styrelseledamot i H&M under tid då hennes man varit politisk kommentator och debattledare på SVT.
Det är möjligt att Mats Knutson anser sig stå över påverkan, anser sig vara så professionell att det är löjligt att ens antyda jävsproblem. Men hur hade det varit om en politisk kommentator varit gift med en styrelseledamot i ett företag som ägnar sig åt vapenexport? Eller en styrelseledamot i Investor? Eller i den hårt debatterade Försäkringskassan? Hade SVT ansett det rimligt att deras främste debattledare och politiska kommentator vore gift med en sådan? Var går gränsen?
Jag finner nuvarande ordning djupt problematisk, inte minst därför att vi i det här fallet har att göra med public service.
