Claes Borgström: Strängare straff har ingen avskräckande effekt

Efter försöket till statskupp har president Recep Tayyip Erdoğan flaggat för att dödsstraff kan komma att återinföras i Turkiet. I Sverige är mer än 15 procent av befolkningen för att den som begår mord ska kunna dömas till döden. Inom de borgerliga partierna, men även inom socialdemokraterna, förespråkas ”hårdare tag” och strängare straff för att bekämpa brottsligheten. Fokus ligger på fattiga områden i anslutning till storstäderna, så kallade ”problemområden”, där bråk och gängkriminalitet förekommer oftare än i exempelvis Djursholm eller Limhamn. Även sexualbrottsligheten, som felaktigt påstås ha ökat, ska bekämpas med strängare straff. Repressionens vindar blåser hårt.

Föreställningen att förekomsten av straff avskräcker människor från att begå brott och därigenom har en brottsförebyggande effekt kallas inom straffrättsteorin för allmänprevention. Teorin hade fram till slutet av 1980-talet stort inflytande över hur straffen skulle bestämmas. Forskning visar emellertid entydigt att straffen inte har någon brottsförebyggande effekt, möjligen med undantag för brotten rattfylleri och jaktbrott. Vid ett tillfälle, redan för flera decennier sedan, reste sig en professor i straffrätt upp under ett samtal med några kollegor om allmänpreventionen och sa: ”Jag går ut och tar en kopp kaffe medan ni talar om något som inte finns.” Möjligen kan en fråga sig om strängare straff skulle ha en avskräckande effekt på den omfattande eko-brottslighet som pågår i den rika delen av samhället. Troligen inte, det som krävs är större upptäcktsrisk och effektiv lagföring.