Johan Jenny Ehrenberg: Stegra visar hur makten i svenskt näringsliv fungerar

Jag undrar om vurmen för Wallenberg och den märkliga affären i Stegra, inte bör lugna sig snart.

Wallenberg tar över makten i Stegra, den nya stålindustrin i Boden, efter att de ägare som startat upp affären inte längre fick finansmarknadens stöd när nya investeringar behövde göras.

Det är självklart inte Wallenberg som lägger in de nya miljarderna utan det är en blandning av finansiärer som deltar med målet att ta över makten i bolaget.

Vilket lyckas.

Initiativtagaren Harald Mix blir bortföst och Wallenbergs industriledare tar över kontrollen.

Det de nya ägarna gör är alltså att lägga sig på toppen av större investeringar som redan gjorts (exakt vilka är inte offentligt) för att ta kontroll över bolaget är det nu varit i en finansieringsknipa.

Det är naturligtvis en mycket ”god affär” Att få makten över ett projekt med stora statsstöd och EU stöd utan att själv behöva investera mer än 2,7 miljarder är en klassisk metod som också är det som gjort Wallenbergs till landets största kapitalister.

Affärerna genom årtiondena är varianter på samma visa.

Rikedomarna när man lyckades ta över och dela upp Krüger koncernen på 1930 talet är klassisk ekonomihistoria.

Men färre minns hur Wallenberg tog över Axel Wennergrens imperium och därmed Electrolux eller hur koncernen tog makten över Atlas Copco och slog samman många företag till en ny industrikoncern och där gamla ägares makt tunnades ut. De senaste decennierna har man jobbat via Investor för att öka ägarinflytandet men också skakat om många företag via riskkapitalbolaget EQT.

När Wallenbergs maktövertagande av Stegra kallas ”att ta en kula för Sverige” så är det en hyllning med biter eftersmak.

Hur kan Wallenberg med en sån liten summa satsade pengar bli kontrollägaren?

Jo för att Stegras ägare satt sig i en alltför svag finansiell situation där kampanjer mot byggandet av stålverket och aktiva motarbetande banat vägen för Wallenberg.

Det som skiljer familjen från många andra är ju att man äger och styr Sveriges viktigaste bank SEB. Men pengar förklarar inte allt.

Det svenska näringslivet är stort om vi pratar pengar men litet om vi pratar människor. Ledningen för svenskt företagande ryms på Grand Hotell, eller för att göra storleken mer förståelig, de ryms i en gympahall.

Ett litet tätt nätverk där alla känner alla.

Och ett nätverk där alla delar kontakt med varandra.

Det här är orsaken till att Näringslivet bara har ”en röst” i den politiska debatten, alla tycker samma eftersom alla är med i samma klubb.

Det har gjorts väldigt lite forskning kring hur nätverken inom näringslivet fungerar men för drygt tio år sen gjorde en Schweizisk forskargrupp en undersökning av de 43 000 största multinationella företagen på jorden. Märkligt nog visade det sig att de flesta hängde ihop, bara 1300 storföretag ägde 80% av hela den globala ekonomin. En särskild ”supergrupp” av 147 företag, alltså tre promille av företagen, visade sig kontrollera 40 procent av omsättningen bland alla företagen.

Det är nu undersökningen blev lite hisnande.

147 styrelserum på jorden har täta kontakter mellan sig. 20 banker sitter med i dessa styrelser och är med och fattar de avgörande besluten om investeringar, framtid och utveckling. Alla känner alla fast alla är väldigt få.

Det vi kallar den globala ekonomin är i själva verket en mycket liten grupp ägare och deras handgångne män som tillsammans har samma grundläggande ideologiska tankar och samma syn på hur samhällen ska styras, nämligen via det de kallar ”marknaden” som i hög grad består av samarbete mellan dessa individer kontroll av några få företag. Personerna syns dock sällan. I rummet finns en gemensam grundpolitik där staters roll regleras, skatters nivåer, invandring och välfärd formas eller motarbetas beroende på behov.

Jo, det finns ett egenintresse som dominerar världens ekonomi.

Vill man titta var den verkliga makten finns i världen är det i de styrelserummen man ska leta.

Samtidigt är det individer där som gärna vill ha beröm och personifiera de ideal som denna grupp omfattar. Vem vill inte bli omtyckt och beundrad?

När Wallenberg skiner av stolthet inför media när man tagit makten över Stegra så är det fåfänga som lyser igenom.

Lite mänsklighet i allt detta affärsprat.

Fossilfritt stål är naturligtvis en mycket viktig satsning och att den sker i Sverige bra för svenskt kapital och arbetare.

Men det är ingen ointressant berättelse, den om hur man använder makten för att få ännu mera makt.

Wallenberg vann igen.

Ännu en uppstickare är bränd.

Dörrarna till styrelserummen stängs och vad de ska diskutera nu kan förändra våra liv väldigt mycket.

Man förstår varför tankar på ekonomisk demokrati aldrig nämns.