Ledare: Sociala investeringar för det goda samhället

För en vecka sedan var det 20 år sedan vi hade folkomröstning om svenskt EU-medlemskap. Att det blev ett ja är nog ett av de mest betydelsefulla politiska besluten under vår generation. Som svenskar är vi också EU-medborgare. Men tar vi konsekvenserna av detta?

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.” Orden uttalades av Per Albin Hansson, Socialdemokraternas partiledare och sedermera Sveriges statsminister, i ett anförande år 1928 som har kommit att kallas för Folkhemstalet. Överfört till samhället innebär det att inte göra skillnad på medborgare, när det gäller vare sig civila, politiska eller sociala rättigheter. I slutet på 1920-talet hade Socialdemokraterna ännu inte regerat landet någon längre tid, och utbyggnaden av välfärdsstaten hade inte mer än inletts. De sociala och ekonomiska klyftorna var avsevärda. Det fanns likhet inför lagen, allmän och lika rösträtt, men knappast något socialt medborgarskap att tala om. Arbetarklassen var ett proletariat.