Debatten om vinster i välfärden har hettat till de senaste månaderna. Vi ser en rödgrön minoritet som kämpar mot den blåa massan politiker som värnar vinsterna och näringslivets alla triumfer. Det är ingen nyhet att den politiska högern genom skattesänkningar och privatiseringar vill befästa en politik som enbart gynnar den grupp individer som har de ekonomiska förutsättningarna att leva i högerns ”utopi”.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Regeringens utredare har nu föreslagit ett vinsttak på sju procent, ett förslag som fått näringslivet att gå i taket och ett vänsterparti, som lovade ett budgetsamarbete, att återigen tappa hoppet.
Allt sedan den nya regeringen tillträdde har det parlamentariska läget orsakat tvivel och tappad tilltro till vad den nya rödgröna regeringen faktiskt kan åstadkomma. Efter valet 2014 blev det inget samarbete med Vänsterpartiet eftersom att man inte kunde få med sig Socialdemokraterna på idén om nolltolerans mot vinster i välfärden. Socialdemokraternas linje har varit att ägandeformen inte ska spela någon roll utan kvaliteten ska vara det slutgiltiga avgörandet. Problematiken med det påståendet är att kvalitet inte kan uppnås om girigheten får styra.
Socialdemokratin har i ljuset av den ideologi som varit partiets kompass alltid motsatt sig att välfärden blir ett spelrum där privata aktörer kan satsa sina pengar. Anledningen till den nuvarande situationen är att man vid valet 2014 talade om kvalitet för att driva en politik som kunde tilltala medelklassen. En medelklass som var på gränsen att kunna omfamnas av högern. I dag talar man om ett sju procents tak på grund av läget i parlamentet, där man alltid måste presentera förslag som har en chans att kunna accepteras av den högra majoriteten. Men inte ens ett sju procents tak tycks rädda regeringen från den återvändsgränd man hamnat i trots att förslaget är en successiv nedtrappning i rätt riktning.
Utredare menar att taket är en kraftig sänkning av vinstuttaget men ändå ett procenttal som motiverar de privata aktörerna att stannar kvar. Varken näringslivet eller väljarna är dock nöjda med utredningens förslag. Reaktionerna talar starkt för att förslaget inte kommer vinna en majoritet och Vänsterpartiet har tydligt villkorat ett budgetsamarbete enbart om vinster utesluts. Regeringen är långt ifrån vinnare i en fråga man ideologiskt också vill ställa sig emot. Varför gjorde man inte det? Eftersom successiv nedtrappning aldrig kommer att gå hem hos den blåa majoriteten, SD inräknade. Denna majoritet vill ha ett obegränsat vinstuttag. I en situation likt denna, varför inte behålla sin starka ideologiska ställning? Där man visar de socialdemokratiska väljarna att man kan presentera förslag tagna direkt från ideologin.
Vinster i välfärden kommer alltid att vara en politisk fråga där skiljelinjen mellan höger och vänster är tydlig. Ett osäkert parlamentariskt läge har dock visat att Socialdemokraterna har haft svårt att hålla sig kvar på sin sida av linjen. Jag hade önskat att Socialdemokraterna i en fråga som denna, där man aldrig någonsin kan vinna hos näringslivet eller högern, istället hade valt den ideologiska linjen och cementerat skiljelinjen som aldrig för. Regeringen med Socialdemokraterna i spetsen måste kompromissa i frågor man faktiskt kan vinna en majoritet för, det är eftersträvansvärt med tanke på det parlamentariska läget. Men i frågor där ett samarbete inte kommer på fråga bör man istället lyfta den ideologiska fanan högt och vara stolt för att man inte vill kompromissa över det man faktiskt tror på.
