Vi har firat skolavslutningar i ett coronapåverkat Sverige. Mycket har varit annorlunda den här terminen, men en sak är tyvärr som vanligt. Alldeles för många elever lämnar grundskolan utan att ha behörighet till gymnasiet. Förra året handlade det om var sjätte elev i landets nior.
Friskolornas riksförbund använder dessa skolavslutningstider till att lansera en rapport med det lite diffusa namnet ”Se skolans verkliga utmaningar – Låt alla goda krafter bidra”. Riksförbundets vd Ulla Hamilton skriver i förordet: ”Dagens skoldebatt skulle må bra av att lämna fixeringen på huvudmannens organisationsform och elevens bakgrund.” Rapporten är en liten försvarsskrift där friskolorna vill peka på ledarskapet – istället för på segregation, vinstmaximering och marknadisering – som en förklaring till skillnaden mellan resultaten i de privata vinstdrivande skolorna och de kommunala. Det är enligt argumentationen det överlägsna ledarskapet, det som Internationella engelska skolans (IES) Barbara Bergström har döpt till tough love (tuff kärlek), som gör att fyra av de sex huvudmännen i toppen av listan över andel elever med behörighet till gymnasiet är just privata vinstdrivande skolkoncerner. (IES toppar för övrigt själva hela listan med 95,6 procent av niorna som är behöriga till gymnasiet.) Det är alltså också brist på ledarskap som gör att kommunerna Örebro, Norrköping, Eskilstuna, Malmö och Göteborg ligger i botten.
Kommunerna klarar inte uppgiften, menar riksförbundet och säger att det inte är konstigt att fler svenska barn och föräldrar väljer en fristående skolhuvudman som ansvarig för elevens skolgång. Men Ulla Hamilton står där med öppna armar och säger att de privata skolorna är redo att dela med sig att av sitt unika framgångsrecept. Är det inte hög tid att vi jobbar tillsammans? frågar hon sig.