Annie Croona: Filmstaden måste sluta fjäska för lyxtittarna

Jag älskar att gå på bio, och undrar ibland varför jag inte gör det oftare. Men varje gång jag köper biljetter blir jag påmind om anledningen: det har blivit så fruktansvärt dyrt. 

2005 kostade en biljett cirka 80 kronor. 2015 låg priset på omkring 100. En jämn – och hanterbar – kurva ändå. Men sedan hände något.

När jag nu går in på Filmstadens hemsida för att köpa en biljett kostar den från 129 till 209 (!) kronor. Dessutom är salongsöversikten numera uppdelad i tre zoner. Filmstaden har nämligen beslutat att ta mer betalt för platser med större benutrymme och bättre sikt. 

Föreställ er två familjer som går på bio tillsammans, och att barn utbrister ”jag vill sitta bredvid min kompis!”. Det är inte kul att vara föräldern som tvingas säga ”tyvärr älskling, vi hade inte råd med mittplatser”.

Filmstaden motiverar förändringen med att det är något som efterfrågats av biobesökarna. Man blir nyfiken på hur många de frågat, eller kanske framför allt vilka. Det är uppenbarligen viktigare erbjuda lyx till de som har råd att betala för den än att göra bioupplevelsen tillgänglig för alla.

Till saken hör att det finns andra vägar för att locka finsmakarna med hög betalningsvilja – och de har redan vandrats. Det finns påkostade Imax-biografer. Det finns salonger där man kan beställa middag eller ett glas bubbel till biostolen. Den här gruppens önskemål måste betraktas som hörsammade. 

Dessutom införde Filmstaden nyligen förbud mot medhavda snacks – alltså är besökarna hänvisade till biografernas absurt dyra tilltugg. Det som länge varit en av de mest tillgängliga kulturformerna har försetts med högre tröskel, om och om igen.