Jag inser dock snart att jag snarare borde gråta och jag antar att det är ungefär den här upplevelsen Hallbergs och hans teams tog sikte på med SVT-produktionen ”Hur fan hamnade vi här?”. Det är samhällsjournalistisk tragikomik.
I det första avsnittet avhandlas järnvägen och infrastrukturministern är förstås given huvudperson. I intervjun blir det plågsamt tydligt att han inte bara älskar flyg – det är ingen nyhet – utan också att hans resonemang påminner om en klimatförnekares.
”Man ska inte ställa trafikslag mot varandra”, säger Andreas Carlson. Lyckligtvis gör SVT sitt journalistiska jobb medelst grafik som visar utsläppskillnaden mellan flyg och tåg och det blir således tydligt att flyget är en avsevärt större klimatbov än tåget.
Andreas Carlson påpekar också, med stolthet i rösten, att han tagit sitt ansvar – eftersom han samlat olika järnvägsaktörer i ett rum och gett dem femton minuter var att prata. Man undrar om det verkligen är landets pulsåder, ”framtidens sätt att resa”, han pratar om.
En infrastrukturministers jobb borde väl vara att ställa trafikslag mot varandra, resonerar Hallberg, och visst är det så – särskilt i brinnande klimatkris – men Andreas Carlson håller inte med. Vi ska stärka alla trafikslag, menar ministern. Flygskam är passé. Det är snarast synd om flyget.
”Jag älskar alla trafikslag lika mycket”, fortsätter Carlson, som om det är han som är public service-anställd och förbjuden att ha favoriter, men det är en alldeles uppenbar lögn.
Regeringen har bland annat presenterat en miljardsatsning på flyg, avskaffat flygskatten och skrotat planerna på höghastighetståg.
Hur kan en infrastrukturminister inte se allvaret i ett Sverige där tågen inte går?
Något av det första Tidöpartierna gjorde efter tillträdet 2022 var att slopa det nya reseavdraget, som skulle bli färdmedelsneutralt – som ju Carlson borde gilla – för att i stället behålla det gamla avdraget, som främst gynnar bilister.
”Alla trafikslag” är alltså flyg och bil.
Uttalandet om att inte ställa trafikslag mot varandra är rent av förnedrande: mot dagens tågresenärer, men också mot framtidens – och mot klimatet. Och frågan återstår: hur kan en infrastrukturminister inte se allvaret i ett Sverige där tågen inte går?
Individuell flygskam är kanske inte den gyllene lösningen, men om vi accepterar makthavarnas prioriteringar finns ingen anledning för dem att förändra någonting. Vi måste visa att vi vill ha något annat. Och Andreas Carlson, personen som verkligen borde skämmas, sitter i stället skamlöst i SVT och pläderar sin kärlek till flyget.
I ”Hur fan hamnade vi här?” frågar Messiah Hallberg de resenärer som Andreas Carlson lämnat på perrongen om hur de upplever läget på järnvägen, och deras svar är mer eller mindre olika varianter av misär. Det blir dessutom tydligt att svenskarna utvecklat diverse överlevnadsstrategier för sitt tågresande.
En riksdagspolitikers metod är att resa en dag innan, eftersom det helt enkelt behövs rejält med säkerhetsmarginal. På Bluesky ser jag en tråd av en luttrad tågresenär: en guide till matställen inom några hundra meters radie från Hallsberg station, en plats där man ofta blir strandad (erfarenheten ”strandad i Hallsberg” borde om något ingå i eventuellt Sverigetest).
Återigen: man vet inte om man ska skratta eller gråta. Men det lutar just nu snarare åt det senare, för järnvägshaveriet är inget mindre än en enorm sorg – för alla utom Andreas Carlson.
