Ledare. Somar Al Naher.

2021-07-27 03:00
Somar Al Naher, kultur- och frilansskribent. Bild: Dagens ETC
Somar Al Naher, kultur- och frilansskribent.
Puffetikett
Dagens ETC

Semestern är så kravfylld att vi glömmer att vara lediga

Semestern är så central i våra liv och därför är förväntningarna skyhöga på allt som ska hinnas med. Trevligt ska det också vara med familj, vänner och släkten som samlas, allt ska bli rätt och kännas maxat under dessa veckor.

En vecka in på semestern och jag längtar nästan redan till hösten. Semestern har blivit den nya jul­afton. Hela juli månad har blivit som en enda lång 24:e december.

Varje dag ska vara absolut den bästa dagen för barnen (och för vuxna). Semestern är så central i våra liv och därför är förväntningarna skyhöga på allt som ska hinnas med. Trevligt ska det också vara med familj, vänner och släkten som samlas, allt ska bli rätt och kännas maxat under dessa veckor.

Ledighet handlar inte längre om att ta igen sig – nej, varva ner ska vi ha hunnit redan innan semestern ens har startat. Under hela juni fylls tidningar varje år med tips på hur man kommer in i det perfekta lugnet. Redan dag ett på semestern ska man ha släppt allt och börja uppträda som en munk i meditativt tillstånd. Vägen dit nås genom att bli klar med alla arbetsuppgifter i tid för att finna ro. ”Ta kontrollen över din semester”, ”Konsten att ta semester”, ”Fem tips för en stressfri semester” är några av rubrikerna.

Ju mer man försöker uppnå den perfekta landningen desto mer ökar stressen. Och då ska vi inte glömma att man dessutom helst ska ha hunnit gymma sig i form, köpa nya sandaler till sommarklänningen och badkläder till barnen innan lovet har startat.

När vi närmar oss augusti och jobbstart kommer rubrikerna istället vara ”Så klarar du jobbångesten” och ”Så klarar du att återgå till jobbet”. Efter några veckors ledighet då vi har sugits in i den nya tillvaron av frihet, har jobb med krav och prestation inte en lika självklar plats i våra liv längre. Det är så pass utmanande att psykologer måste hjälpa oss att tackla utmaningen och ge oss tips på hur vi kan glömma vad vi just upplevt av livet. Vi ska programmera om oss igen, acceptera att jobbet kommer att sluka större delen av vårt liv. 

Men kanske hänger laddningen kring semester ihop med hur vi lever våra resterande elva månader om året där allt måste anpassas efter våra arbeten. Vi är så mycket våra jobb att semestern blir andningshålet som bär upp alla våra drömmar. Under semestern ska kärlekslivet boostas, relationen till barnen stärkas, saker i hemmet fixas, hälsan ordnas, livsglädjen uppnås, den som drömmer om att skriva och skapa ser sin chans nu. De stackars fyra till sex veckorna ska rymma allt det vi kanske egentligen önskar. 

Men det är dubbelt, semestern avslöjar också bristerna i vår vardag.  

För några år sedan förklarade sociologen och författaren Roland Paulsen i DN Kultur varför många föräldrar indirekt hellre önskar arbeta än att vara lediga med sin familj, att jobb på kontor ger mer vila än ledighet med barn och släkt i en stuga. Det handlar inte så mycket om jobbet som sådant utan om hur våra liv är organiserade. ”Medan arbetsplatsens sociala liv är reglerat och i huvudsak vänskapligt, är familjelivet insvept i en toxisk atmosfär av stress, konflikt, otillräcklighet, misslyckande och skuld”. 

Han hänvisar till den amerikanska sociologen Arlie Hochschilds studie där hon under tre år följde anställda på ett företag, studien resulterade i ”The time bind: When work becomes home and home becomes work”.  

I rapporten beskriver Hochschild framväxten av en hårt rationaliserad familj där det goda föräldraskapet mäts i barnens framgång snarare än hur mycket tid man spenderar med dem. Vi är inte hur vi umgås, vi är vad våra barn presterar.  

Hon skriver ”Men en enklare analys är att vi blir bra på det vi gör och dåliga på det vi inte gör. Om vi från tidig skolålder övas i arbetslivets struktur och disciplin, om merparten av vår vakna tid i vuxendomen ägnas jobbet, om social status nästan uteslutande härleds till framgång i arbetslivet – då kommer de flesta av oss bli väldigt bra på att arbeta. Men hur bra blir vi på allt det andra som det innebär att vara människa?”