Vårdköerna i Sverige växer. Var tredje patient får vänta minst 90 dagar på operation. Skåne sticker ut genom att ha längst vårdköer. Väntetiderna för planerade operationer har ökat kraftigt sedan årsskiftet. Nästan hälften av alla patienter på v i Malmö och Lund får vänta mer än 13 veckor på operation eller annan behandling. Särskilt ansträngt är läget inom psykiatrin, gynekologin och cancervården. Stressen på akuten i Helsingborg är ett akut problem. Redan 2003 slog Arbetsmiljöverket larm om situationen där. Då som nu handlade det om överbeläggningar, sängar i korridorer och för trånga arbetsutrymmen. För få vårdplatser och förlängda arbetspass sätter personalen i ständiga stressituationer. Även inom psykiatrin i Ängelholm är läget ansträngt. Julstängt, personalbrist och nedskärningar skapar stora problem.
Just bristen på vårdplatser är en av de stora utmaningarna i den skånska sjukvården. Under den förra mandatperioden med borgerligt styre försvann var åttonde vårdplats i Region Skåne. Mot dessa uppenbara brister ska ställas att Skåne nu har landets lägsta regionskatt – 10,69.
Trots att man tycks vara helt medveten om dilemmat – längst vårdköer – lägst skatt – tvingas det rödgröna styret att kryssa mellan vidundret Scylla och malströmmen Karybdis. Förra gången det begav sig ställde man den borgerliga alliansen inför fullbordat faktum direkt genom att i en kontraproposition rösta på Sverigedemokraternas budgetförslag. I höstens budget ville de rödgröna höja regionskatten med måttliga 30 öre, vilket skulle ge ett resurstillskott på 750 miljoner och innebära en så måttlig skattehöjning som 53 kronor per månad för en inkomst på 25 000 kronor. Förslaget drogs dock tillbaka då parlamentariskt stöd saknades i regionfullmäktige. Nu ska i rättvisans namn sägas att den budget som regionfullmäktige till slut kompromissade fram trots allt innehåller vissa viktiga satsningar. Hälso- och sjukvården får totalt 30,7 miljarder 2016, vilket är en ökning med 1,9 miljarder. Av detta öronmärks 470 miljoner för bättre tillgänglighet i vården (att jämföra med de 750 miljoner som fanns i det ursprungliga förslaget.)
Regionstyrelsens ordförande Henrik Fritzon (S) inser att det finns mycket mer att göra och säger till ”Skånska socialdemokraten” att han inte tror ”att Skåne på lång sikt kan fortsätta att ha en väsentligt lägre skattesats än genomsnittet i riket”. Samtidigt framhåller han, liksom för övrigt flera ledande socialdemokratiska regionpolitiker, att det råder samförstånd över blockgränsen vad gäller vision och målsättning för den skånska sjukvården. Men uppenbarligen omfattar inte samförståndet hur den uttalade ambitionsnivån ”en sjukvård i världsklass” ska finansieras. Antalet äldre över 80 år förväntas öka med 16 procent till 2030. Lägg därtill behovet av kraftigt ökade investeringar. Sannolikt kommer den skånska sjukvården knappast ens att kunna bibehållas på en kvalitativt anständig nivå utan skattehöjningar. Men skattehöjningar är och förblir tabu inom borgerligheten. ”Skatt ska inte höjas i onödan”, säger oppositionsledaren Carl Johan Sonesson (M), som på sin facebooksida utmärker sig som piratkapten beredd att ta över skutan. Det borgerliga mantrat att ständigt kräva mer av en oförändrad skattekrona påminner i sin naivitet om den klassiska barnvisan i vilken barnet sa till pappan att får jag bara en femöring så kan jag köpa allt vad jag vill ha.
När allt kommer omkring måste även en minoritetsregering – det gäller både på riks- och regionplanet våga driva opinion för solidariskt finansierade resurstillskott till välfärden. Välfärdsskutan kan inte i längden segla under skattepolitisk bekvämlighetsflagg och definitivt inte med en piratkapten vid rodret.
