Somar Al Naher: Deppigt att Ayaris bakgrund spelar roll

I den bästa av världar hade vi firat landslagsspelaren Yasin Ayaris två VM-mål mot Tunisien. Sen punkt. Gått vidare med livet. Käka tacos på fredag och köa till Systemet inför midsommar på torsdag.

Men nu lever vi inte i den världen. Vi lever i ett land där en 22-årig fotbollsspelare med tunisisk pappa tvingas bära vårt lands konflikter om identitet på sina axlar. Och det eviga tjatet om Islam.

Den unga spelaren gjorde allt ”rätt”. Alla fick något av honom. Först valde han att spela för Sverige, och inte Tunisien som drog i honom. Sedan gjorde han två av Sveriges fem mål. Av respekt för Tunisien - där han har sina rötter - visade han en lågmäldhet efter det första målet. Och efter båda målen gjorde han en muslimsk gest där han gick ner på knä och tackade Gud. 

För de flesta svenskar är det inte särskilt komplicerat. I dag har var fjärde person i Sverige rötter i ett annat land. Hundratusentals människor lever med två språk, ibland tre. Många familjer är som ett mini-FN. De går till jobbet, lämnar barnen på förskolan, tittar på fotboll och tänker inte särskilt mycket på saken.

Men så har vi politiker som gjort karriär på att påminna om att ha flera rötter är ett problem. Att man måste välja. SD menar till och med att man inte kan vara både muslim och svensk. 

Kanske är det därför reaktionerna blev så positiva och starka från det svenska folket. Man ville visa att SD har fel. På bästa sändningstid – eller nåja, mitt i natten – skickade 22-åringen ett budskap till miljontals tittare världen över:

Man måste inte välja en sida. Hjärtat är större än så.

Men drömmen är att det en dag inte ska spela roll vad en svensk spelare har för bakgrund.