Max V Karlsson: Rebecca Weidmo Uvell – den ärligaste moderaten?

Synen på politik som något idéburet, där vem som helst ska kunna ta sig an politiska uppdrag och göra skillnad, är till stor del död och begraven. Istället har vi politiska idoler och hjältar, och ett personberoende politiskt väsen där partier i princip är synonyma med, och helt beroende av, sina ledande figurer. Partiledare lyfts, idoliseras, och hatas på ett sätt som inte riktigt går jämföra med något annat i samhället.

Här hittar uppmärksamhetssökande kändisar en ny arena, men historiskt har svenska kändisar med politiska ambitioner misslyckats, med få undantag. Kändiskandidaturerna blir offentliga och underhållande förluster där rika människor får en unik reality check.

Richard Herrey, Ann Heberlein, Paolo Roberto (som kandiderade för en socialdemokratisk riksdagsplats år 2002), Martin Melin, Linda Thelenius, Marcus Birro. Många är kändisarna som försökt sig på en politisk karriär och misslyckats – trots stora publiker och många följare i sociala medier. Allmänheten uppfattar inte kandidaturerna som ett genuint engagemang och det hela blir mest en kul grej där partierna fortsätter som vanligt.

Två som lyckades var Hanna ”Ronja Rövardotter” Zetterberg, som var riksdagsledamot för Vänsterpartiet under slutet av 90-talet, och Louise Edlind Friberg, Malin i ”Saltkråkan”, som var riksdagsledamot för Folkpartiet i början av 2000-talet. Men det var också förenat med att först ha ett partiengagemang på gräsrotsnivå, och med en tydlig separation med själva kändisskapet.

Det går inte heller att sätta likamedtecken mellan konsumenter och väljare, oavsett hur mycket näringslivet tjatar. När Bulletin-aktuelle och knösrike socialdemokraten Jan Emanuel Johansson först kandiderade till riksdagen 1998 fick han bara 135 röster. Det var inte förrän partietablisemanget ställde upp med kampanjrådgivare och politiskt stöd som Johansson faktiskt lyckade ta sig hela vägen till kammaren.
Kändiskandidaterna identifierar på ett korrekt sätt att de tillhör samma ekonomiska klass som den politiska eliten, men utan rätt förankring faller kampanjerna platt.