Ledare: Ränderna går aldrig ur

Medan världen firade 25-årsminnet av Berlinmurens fall passade borgerliga opinionsbildare och några S-märkta dito på att tycka att dagens murar inte är tillräckligt höga.  Vi bör samarbeta med  SD säger Moderaternas ordförande i Skåne, Lars-Ingvar Ljungman. Och i Landskrona sätter sig det folkpartistiska kommunalrådet Torkild Strandberg hellre i knät på Sverigedemokraterna än att samarbeta med Socialdemokraterna. Partiet fick ju 13 procent av de avgivna rösterna i septembervalet och måste därför få något inflytande menar en del. Stillsamt får man då  erinra om att en viss herr Hitler fick hela 37 procent av de tyska väljarnas röster i riksdagsvalet 1932. Kort därefter  blev han rikskansler och började omedelbart att avveckla demokratin.

Jämförelsen ska givetvis inte hårddras men det måste slås fast att ett visst röstetal i ett val inte kan anföras som skäl för ett visst inflytande. Men alla som röstat på SD är väl inte rasister invänder en del. Nej, lika lite som 37 procent av tyska folket var nazister är 13 procent SD-väljare rasister. Många har sannolikt vänt sig till partiet i något som kan liknas vid vanmakt och kanske till och med förtvivlan.  För att förstå denna hållning måste vi rikta blickarna mot samhällsutvecklingen. Politiken har  förändrats.