Propaganda är det massförstörelsevapen som av forskningen ännu inte brutits ner i sina minsta beståndsdelar och i all sin onda prakt klätts av inpå bara kroppen och förevisats oss, komplett med experiment och vetenskapliga bevis. Kanske för att nästan alla deltar? Historiker, experter, forskare, media, religion, makt- och militärstrateger, storföretag, politiker, underhållningen, vi själva, när vi njuter av att en trolig lögn golvar motståndaren?
Jag har inte stött på ett enda krig i historien där inte propagandan varit ett av de viktigaste vapnen. Och hur skulle marknaden klara sig utan propagandans kommersiella ansikte, reklamen? Vi lever i ett slags kommersiell Guantanamo-dimension där vi varje dag tvångsmatas och skendränks i reklam. Ibland tänker jag att det är denna syndaflod; oss alla påtvingade förljugna ord och bilder – som numera betraktas som normala eller listigt smarta – som förvandlat viss propaganda till dyrkan av döden; människor som gör sig till reklampelare för en religion, en övertygelse eller sitt eget hat, genom att begå självmord. De fattar att självmord i sig inte väcker sensation, men fungerar väl som propaganda om man ser till att mörda så många som möjligt medan man spränger sig själv till döds eller låter sig skjutas ner av polis eller militär mitt i sin mordorgie. Den åtrådda propagandaeffekten kan uppnås genom massmord. Breivik i Norge författade oändliga, främlingsfientliga och olästa drapor på nätet. När han mördat 77 människor blev han världsberömd och ”hela världen” ville komma åt hans texter.