Ett privat vårdbolag har anlitats för att utreda men också i hemlighet studera personer med funktionsnedsättning i syfte att avslöja fuskare. Det rapporterade Sydsvenskan förra veckan.

Ett integritetskränkande spioneri, menar Handikappförbunden. Både etiskt och vetenskapligt tveksamt, enligt ett flertal kritiska läkare. Asch, det är bara för att få bättre medicinska underlag, svarar Försäkringskassan om det som kommit att kallas Hässleholmsförsöket. Som om det vore helt normalt och bekymmersfritt att låta sjukvården delta i myndigheters kontrollarbete.

Projektet (om det beskrivs korrekt) rör sig i ett juridiskt gränsland vilket somliga förmodligen hade reagerat starkare på om det varit så att vårdpersonal ombetts rapportera exempelvis vilka patienter som eventuellt inte betalat sin tv-avgift.

Flertalet borgerliga debattörer är emellertid till sig av glädje. ”Ett lovvärt initiativ” jublar Expressens ledarsida och hänvisar till att felaktiga utbetalningar kostar två miljarder kronor per år. De nämner inte att denna vanskliga uppskattning gäller samtliga system och inte enbart assistansersättning. Detta åtminstone om man utgår ifrån Försäkringskassan istället för den kritiserade statliga utredning som ofta återkommer i debatten.

Miljarder är hur som helst ett begrepp svårt att relatera till, lite som ett fantasidjur. Det krävs proportioner. Som att det så kallade skattefelet uppgår till drygt 130 miljarder per år. Eller att privata företag i välfärden plockar ut 9 miljarder per år i vinst. Bara som jämförelse alltså.

Därefter är det bra att fundera över vad felaktiga utbetalningar kan bestå i. Den största delen är nämligen helt oavsiktliga fel. Oftast av myndigheten själv. En mycket liten del av de felaktiga utbetalningarna är medvetet fusk. Ur detta perspektiv är det lite svårt att begripa de stora insatser som riktats mot detta fusk. Som Riksrevisionen syrligt och torrt påpekade under allianstiden: ”regeringens styrning baseras på en föreställning om att bidragsbrottens omfattning är större än vad de faktiskt är, vilket kan leda till felaktiga prioriteringar”.

Om vi fortsätter att titta på fusket. Vad består det av? Kryllar det av personer som fejkar att de inte kan gå för att sedan leva loppan i smyg? Att det förekommer vet vi ju men det medvetna fusket är, hör och häpna, framför allt ekonomisk brottslighet i privata företag. Bolag som begår skattebrott, bokföringsbrott och bryter mot arbetsmiljölagen. Och som ibland lurar den assistansberättigade. En person som, kanske av samma skäl som assistansen beviljats, inte förmår hålla reda på om hen verkligen fått stöd rätt antal timmar är ett tacksamt offer. Kontrollen av assistansbolag har skärpts på senare år, men här finns fortfarande stora problem.

Naturligtvis reflekterar inte Expressens ledarsida över möjligheten till vinstbegränsning eller ett ersättningssystem som inte gynnar utförare som tjänar på assistenters låga löner och dåliga arbetsvillkor. Istället läggs fokus på den enskilde som ska kontrolleras och misstänkliggöras. Lite integritetskränkande åtgärder får man allt tåla, skriver de rakt ut. Som om det inte redan vore så.

Att ansöka om personlig assistans innebär ofta att få hela sitt liv granskat in i minsta detalj. Alla intima vanor och behov. Hur ofta kissar du och varför då? Kan du tugga stora bitar utan hjälp och hur många minuter tar det att klippa naglarna? Va, 10 minuter för ett toalettbesök? Vi har räknat ut att det inklusive torkning tar max 4,25 minuter. Vill du kommunicera också? Okej, en halvtimme för det.

Till skillnad från till exempel Rut-tjänster är personlig assistans är ingen lyxinsats. Det handlar om något så enkelt som att få möjlighet till ett liv på samma villkor som andra. Vi ska vara oerhört stolta över den lagstiftning som (åtminstone i teorin!) ger så pass starka rättigheter för många människor i behov av stöd. Vi borde diskutera hur vi kan göra den bättre. Utöka möjligheterna till en tillvaro på lika villkor. Förbättra situationen för alla anhöriga som sliter. Stärka arbetsvillkoren i ett kvinnodominerat yrke. Det vore en värdigare debatt än detta tröttsamma tjat om fusk.