Pengarna är viktigare än jämlikhet. Saudiarabien är viktigare än bögar och flator. Noa Bachner fångar det bra i Expressen:
”Policydokumenten med krav på mänskliga rättigheter används som toalettpapper. Europas tjat om värderingar hånas på personalfesterna.”
Det här har redan hänt på samhällsarenor som fotbollen och e-sporten. Nyligen stod det klart att Fotbolls-VM spelas i Saudiarabien 2034, efter en skamlös och uppenbart riggad urvalsprocess. Och det är den saudiska staten som äger och pumpar in pengar i världens största e-sportarrangör, som ansvarar för den svenska datorspelsfestivalen Dreamhack.
Men under radarn har människofientliga stater också lyckats nästla sig in i bokvärlden och den största internationella organisationen för bibliotek, Ifla, som samlar 1 500 bibliotek och institutioner i 150 länder. I Sverige är nästan alla större bibliotek och universitetsbibliotek medlemmar, samt Myndigheten för tillgängliga medier och Riksdagsbiblioteket.
I somras meddelade Ifla att deras högsta beslutande organ, världskongressen WLIC, skulle hållas i Dubai år 2024. Värdstaden krävde att allt hbtq-relaterat skulle strykas från konferensprogrammet. Iflas ledning gick med på det skandalösa kravet. Och trots stora protester från medlemmar i bland annat Sverige och Tyskland valde man att gå vidare med budet från Dubai, ett beslut som fick fackförbundet Dik att lämna det internationella förbundet med omedelbar verkan.
Jag väljer att kalla fenomenet för bokwashing, i samma anda som sportens motsvarighet. Det innebär att stora aktörer som Ifla lånar ut, och säljer, sin trovärdighet och tid mot kapital. I den inbjudan som gått ut skriver man att kongressen är ett unikt och inkluderande tillfälle för medlemmar att lära sig om andra kulturer, och att Dubai erbjuder infrastruktur och kultur i världsklass. Luftigt språk om inkludering ska dölja vägvalet att gå i partnerskap med diktaturen.
Anna Troberg som leder Dik säger att det är "oroväckande och provocerande" att organisationen böjer sig för regimer som motarbetar yttrandefrihet och grundläggande mänskliga rättigheter. Visst är det härligt att vissa faktiskt står på sig och säger ifrån?
Ledningen var redo att köra över medlemmarna in i det sista. Men affären fick en vändning i tredje akten: i början av oktober meddelade Dubai att de drar tillbaka sitt bud. Nu ställs hela världskongressen in, och ledningen planerar för en comeback 2025. Under hela processens gång har man vägrat att ta avstånd från, eller ens ytligt markera mot, Dubais krav på censur.
Den bibliotekarie som nu är besviken över sin inställda auktoritära boksemester behöver dock inte vänta länge. En annan global konferens arrangerad av Ifla ska hållas på Adauniversitetet i Azerbajdzjans huvudstad Baku. Temat är "Mångfald och delaktighet i resursdelning". Förra året var man i Doha, Qatar. Trenden med icke-demokratier verkar hålla i sig.
När icke-demokratierna och dess bulvaner kliver fram behövs rörelser som kan slå tillbaka – och som i alla lägen vägrar pengasäckarna med fläckar av olja och blod. En grundförutsättning är att vara informerad om vad som händer, och att man bryr sig tillräckligt mycket för att handla. Där är striden för biblioteken, och för ett starkt läsande, central. Och just nu går utvecklingen åt fel håll.
Det svenska bokläsandet sjunker stadigt och män läser i lägre utsträckning än kvinnor. Närmare hälften av alla män läser aldrig böcker på fritiden och 40 procent av befolkningen från 16 år och uppåt har inte läst på fritiden det senaste året. Bara 25 procent gör det varje vecka.
Måste man läsa för att bry sig om vad som händer med biblioteken i Sverige? Det kanske inte är nödvändigt. Men nog hjälper det. Den som läser har närmare till böckerna, och böckerna bor på bibblan. Dessutom kan en stabil och stark kulturpolitik med säker finansiering göra att svenska bibliotek aldrig behöver titta åt blodspengar för att slippa nedskärningar eller för att ducka inflationen. Gör demokratin en tjänst och Dubai en otjänst – gå till biblioteket, låna ett gäng med böcker och läs.
