Maria-Pia Boëthius: När underhållning blir politik

Hur skapades Donald Trump, republikanernas troliga kandidat till presidentposten i USA? Det frågar sig allt fler bekymrade kommentatorer, komiker och politiker. Några anser att han är ett Frankensteins monster; att de enorma klyftorna i USA utgör byggstenarna eller ”the body parts” till denna ihärdigt trumpetande galjonsfigur för missnöje. Andra att republikanerna har sig själva att skylla. Tea-party-rörelsen, finansierad av de stormrika Ayn Rand-lärjungarna bröderna Koch, såg till att rösta in antipolitiska fanatiker i kongressen, sådana som lämnat idén om att politik i en demokrati går ut på att då och då kompromissa, vilket om och om igen gör kongressen handlingsförlamad. Tea-Partyt valde ”identitetspolitiker” och gör inte sina kandidater ansvariga för helheten, utan för vad de som personligheter en gång utlovat. En politik som nu löper amok. 

Inte så få nämner att USA, med rätta, pekar finger åt EU(ropa), som återigen ser en främlingsfientlig och högerextrem opposition växa sig stark; men konstaterar att Donald Trump med sitt politiska program av etnisk rensning, en utlovad tvångsdeportation av 11 miljoner ”illegala invandrare”, gestaltandet av mexikaner som importerade våldtäktsmän, byggandet av nya murar och förbud för muslimer att emigrera till USA övertrumfar de högerextrema rörelserna i Europa, är värre än franska Nationella Fronten, SD i Sverige, Pegida i Tyskland och högernationalisterna som nu styr i Polen och Ungern sammantagna; Donald Trumps idéer är värre även om man kombinerar de högerextrema och främlingsfientliga européernas olika idéprogram. I Europa finns inte en samlande figur av Donald Trumps typ (inte ännu). Vad jag ser är en kapplöpning mot botten, mot den avgrund, som vi redan en gång besökt, år noll, ground zero, efter andra världskriget, när Europa låg i ruiner, både faktiskt och moraliskt.