Göran Greider: När krisen kommer är det ändå staten vi vänder oss till

Det är nästan så jag vill be om ursäkt för att här kommer ännu ett inlägg om coronaviruset. Visserligen anser jag inte att rapporteringen kring viruset är överdriven – epidemin medför stor fara för riskgrupper och hela samhällen kan i värsta fall lamslås. Men proportionerna som medierapporteringen antar släcker ner andra, än större faror som hotar människor, exempelvis den globala fattigdom som skördar massor av liv varje dag.

Men det finns omständigheter som coronaviruset uppenbarar som än så länge diskuterats ganska litet. Det gäller framförallt statens och det offentligas roll när en kris tornar upp sig. När epidemin nu sprider sig är det slående att all doktrinär marknadsideologi liksom tystnat: Ingen, säger ingen, ropar på mer av marknadslösningar för att hantera smittspridningen. Tvärtom kan man nu från de mest liberala ledarsidorna höra rop om att staten borde bli mer aktiv, att myndigheterna är för försiktiga och att det borde utgå påbud om att familjer som kommit hem från riskområden inte bör få skicka sina barn till skolorna.