BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven får ta av partiledarkappan och byta till statsmannarock. Och det gör han med både pondus, värme och ett ledarskap som uppenbarligen har imponerat långt utanför de egna partileden.
Den brittiska premiärministern William Gladstone – omvald i fyra omgångar 1868–1894 – fällde de klassiska orden: ”En politiker tänker på nästa val. En statsman tänker på nästa generation.” Ska sanningen fram så tänkte Stefan Löfven nog på både och. Statsmannen stod vid rodret men politiken drev i stora stycken med den vind som stavas lag och ordning. Eller med fotbollslegendaren Nacka Skoglunds ord i en låt insjungen efter det svenska silvret i fotbolls-VM 1958: ”Vi hänger me’, vi hänger me’, av någon anledning så gör vi faktiskt de’”. Och anledningen är ganska uppenbar. Med förslaget om 10 000 nya poliser, två nya polisskolor, varav en troligen i Malmö och nya hårdare lagar hoppas partiet kunna mota Anna Kinberg Batra och Jimmy Åkesson i grind.
Men den utgången är inte helt given. Den tysta minuten vid minnesstunden på Sergels torg på söndagen var knappt över och alla namn på de i terrordådet så tragiskt omkomna inte offentliggjorda förrän både moderat- och SD-ledarna i SVT sade sig veta hur dådet hade kunnat undvikas.
Så även om den svenska politikens portalfigurer i dessa dagar springer åt samma håll kommer dådet på Drottninggatan sannolikt att kasta sin slagskugga över politiken framöver och borgfred brytas. Ändå finns det anledning att stanna vid några viktiga sakfrågor vid sidan av batongspåret. Genom det politiska grådiset sågs då och då några pigga skånska röda rosknippen tränga igenom. Skåneombuden lyckades sätta dagordningen både i den heta fråga om vinster i välfärden och målet att tandvården ska ingå i högkostnadsskyddet. Det regelverk som sätter stopp för vinstjakten inom välfärdsverksamheterna ska inte, som partiledningen ville, bara omfatta skolan utan även vården och omsorgen.
Skånes socialdemokrater hade också krävt satsning på stora lånefinansierade investeringar inom infrastrukturen men här hängde partiledningen inte med. Trots att finansminister Magdalena Andersson talade sig varm om vikten av att minska klyftorna, inskränkte sig den politiska dådkraften på det ekonomiska området till att avisera en översyn av skattesystemet.
Men ett stort rött kors i taket. S vill införa ett förbud mot religiösa friskolor och en blocköverskridande uppgörelse i frågan tycks inte omöjlig. Men det skulle ett tv-inslag om uppdelning av pojkar och flickor i en muslimsk skola vid bussåkning till för att få droppen i den religiösa bägaren att rinna över.
Sent ska syndaren vakna. Inför valet 1994 drev Socialdemokraterna frågan om förbud mot religiösa inslag i undervisningen. Som ledamot i riksdagens utbildningsutskott sade jag då i valrörelsen att det behövdes en lagerrensning bland friskolor som bygger på religiösa sekter. Som åskådningsexempel nämnde jag kristna Plymouthbröder och Livets ord-skolor som bedrev ren indoktrinering, så kallad”mind control”. Då Miljöpartiet gjorde gemensam sak med borgerligheten och motsatte sig förbud fick den tillträdande S-regeringen lägga förslaget på is. Religiös indoktrinering förekommer både i kristna och muslimska skolor. Och därför måste givetvis ett förbud vara generellt.
– Får en bofink se ut hur som helst, utropade den lille grabben förtvivlat. Han hade ivrigt studerat fåglar genom fönstret och vetgirigt frågat pappan, som förstrött läste sin tidning, efter fåglarnas namn men varje gång fått till svar.
– Det är en bofink.
Får socialdemokratin se ut hur som helst. Ja, det är en fråga som hänger i luften efter en S-kongress med ett terrordåds damoklessvärd över huvudet.
