I februari kom Riksrevisionens rapport ”Rutavdraget – konsekvenser av reformen”. Rapporten är en granskning om reformen fått avsedd effekt, om det blev som det var tänkt, eller som Centerpartiet tänkt, i praktiken. Eftersom Rut-kalaset i fråga kostade svindlande 5,7 miljarder under föregående år så det känns ju minst sagt angeläget för alla inblandade, det vill säga skattebetalare i Sverige, att få veta att miljarderna landat rätt. Särskilt som avdraget dessutom också höjdes förra året, från 25 000 kronor till 50 000 kronor.

Men rapporten gav en dyster bild. Rut går med underskott. Exakt hur mycket har inte räknats fram men revisionen konstaterade att ”det finns ett svagt empiriskt stöd för regeringens bedömning att reformen är självfinansierad” och med andra ord inte alls är det väloljade självfinansierande maskineri som det var tänkt. Och för livspusslets lösande, för de kämpande barnfamiljernas vardagsutmaningar, visade det sig att bara tre av tio som använder Rut ens har hemmavarande barn.

Hög tid alltså, att ”se över beräkningarna av rutavdragets långsiktiga självfinansieringsgrad och långsiktiga effekter på sysselsättningen”, rekommenderade Riksrevisionen. Men nu ska Rut utökas både ekonomiskt och tjänstemässigt. Till årskiftet höjs taket för avdraget från 50 000 kronor till 75 000 kronor. För att, åter igen, hjälpa den vanliga familjen ”att få livspusslet att gå ihop”. Ett av de nya områdena som ska vara avdragsgilla är tvätt vid tvättinrättning, vilket statens egna offentliga utredning bedömer kunna ha en negativ effekt på hemtjänst för äldre eftersom det kan tänkas att det kan ”uppstå situationer där kommunerna justerar sina taxor för att ytterligare uppmuntra de äldre att köpa tvätteritjänsten med Rut-avdrag i stället för att ansöka om bistånd hos kommunen. På detta sätt skulle tjänster, som egentligen den äldre har rätt att få bistånd för, i stället utföras privat utan stöd från kommunerna (men med stöd från staten).”

Men skit i de äldre nu. Det är så härligt att få leva i ett land och i en tid med vettiga prioriteringar. Eller? Under 2017 var ungefär 42 procent av alla Rut-köpare människor i inkomstklasser över en miljon kronor. Uttaget av Rut sker allra mest frekvent i storstäderna. Vidare finns rika Stockholmskommuner som Nacka, Täby, Sollentuna och Danderyd med på den nationella topplistan över uttag. Fram träder bilden av den hårt kämpande vanliga familjen, som nu snart kan räkna hem ännu mer avdragsrättigheter. Som exempel: ett barnlöst par i Djursholm som inte orkar städa sitt landställe i Båstad själva. Per nästa år kan de äntligen få detta gjort till halva priset, med statens hjälp. För att inte tala om att de självklart inte ska behöva putsa sina egna skor eller byta sina egna glödlampor hemma. För den stora villatomten som måste formas till den golfbana som sig bör finns givetvis även här en lösning genom Rut. Det går utmärkt att dra av för att klippa gräset, ta bort mossan och vattna rabatterna. Efter årsskiftet kan kläderna skickas iväg till tvättinrättning för maximal komfort i livspusslet (det är dock oklart om det fortfarande ska vara så illa att dessa stackars människor ska behöva få sina skor putsade i sitt egna hem eller om också skorna kan skickas iväg).

Förra veckan gick näringslivet ut med att nollbud väntar i avtalsrörelsen. De många hårt slitande arbetande i vården, omsorgen och äldreomsorgen har förvisso gått på knäna under det här året hittills (mer än andra år till och med, vilket säger en del om normalläget). Nu ska de tackas med en stor fet diss. Det handlar om olika kassor förvisso, men att det här händer samtidigt är ändå rätt talande.

Några får sina skor putsade, andra har inte råd att laga dem.