Robert Roos: Misströsta inte, organisera er!

Ofta möter jag människor som är bekymrade över samhällsutvecklingen i Sverige, på orten där de bor, på arbetsplatserna. De känner sig inte hemma i dagens Sverige med all individualism och det hårda klimatet som har vuxit fram mellan människor och misstänksamheten som genomsyrar hela samhället. Många beskriver samtidigt hur de fått nog, hur förbannade och trötta de är på alla smygrasister som inte ser till mer än sig själva och de sina. I dessa samtal känner jag att jag har ju receptet, jag vet precis vad vi behöver göra! Instinktivt börjar jag prata om organisering, att vi måste få människor att träffa varandra, mötas kring saker de har gemensamt. Ganska snart kommer nästa fråga: Hur då?

Antirasismen håller i dag på att växa sig till en ny folkrörelse med demonstrationer, seminarier och möten runt om i landet. Många olika organisationer är aktiva och deltagande i dessa frågor. Men att i olika sammanhang belysa människors lika värde räcker inte, det behövs också andra verktyg. Arbetarrörelsens syn på samhället är ett verktyg och vi vet att grunden i arbetet mot rasism är en generell välfärdspolitik. En rättvis fördelning av samhällets resurser och allas rätt till arbete, utbildning, bostad, vård och så vidare är utgångspunkten. Vi vet att när du känner dig trygg och delaktig i ditt samhälle så är sannolikheten större att du respekterar andra människor och känner gemenskap med dessa.