Ofta möter jag människor som är bekymrade över samhällsutvecklingen i Sverige, på orten där de bor, på arbetsplatserna. De känner sig inte hemma i dagens Sverige med all individualism och det hårda klimatet som har vuxit fram mellan människor och misstänksamheten som genomsyrar hela samhället. Många beskriver samtidigt hur de fått nog, hur förbannade och trötta de är på alla smygrasister som inte ser till mer än sig själva och de sina. I dessa samtal känner jag att jag har ju receptet, jag vet precis vad vi behöver göra! Instinktivt börjar jag prata om organisering, att vi måste få människor att träffa varandra, mötas kring saker de har gemensamt. Ganska snart kommer nästa fråga: Hur då?
Antirasismen håller i dag på att växa sig till en ny folkrörelse med demonstrationer, seminarier och möten runt om i landet. Många olika organisationer är aktiva och deltagande i dessa frågor. Men att i olika sammanhang belysa människors lika värde räcker inte, det behövs också andra verktyg. Arbetarrörelsens syn på samhället är ett verktyg och vi vet att grunden i arbetet mot rasism är en generell välfärdspolitik. En rättvis fördelning av samhällets resurser och allas rätt till arbete, utbildning, bostad, vård och så vidare är utgångspunkten. Vi vet att när du känner dig trygg och delaktig i ditt samhälle så är sannolikheten större att du respekterar andra människor och känner gemenskap med dessa.
Men även om arbetarrörelsen och andra organisationer deltar i antirasistiska engagemang och är rörelser som med politiska beslut försöker ändra samhället och dess strukturer till det bättre så behöver vi göra mer. Vi måste få människor att vara en del i den praktiska förändringen. Om antirasismen ska bli en stabil folkrörelse, om vi ska få människor att delta i nya engagemang utan att sakfrågan rör oss själva så måste vi också lära känna och finna empati för dem som vi egentligen inte känner. Runt om i landet växer ett nätverk av lokala antirasistiska grupper fram som skapar möten mellan människor. Det är grupper som tycker att sammanhållning är vårt enda alternativ. Exempel på engagemang som genomförts är kärleksbombning med hjärtan på RFSL:s lokaler i Örebro, uppstart av fritidsgård, fotbollsturneringar, läxläsning och nattvandringar. Kring och i dessa nätverk finns det ett stort utrymme där fler människor måste delta.
Jag vet att det finns många människor som är precis som de människor jag möter, som är trötta på hur saker och ting är, som vill förändra saker. Som tycker att det är roligt att umgås och träffa människor, som gärna skulle sätta sig och titta på när ungarna i kvarteret spelar en fotbollsturnering organiserad av den lokala antirasistiska folkrörelsen.
Det är nu dags att ni själva engagerar er! Det är så vi bygger en modern folkrörelse, tillsammans. En grund för att få ett samhälle som håller ihop, ett samhälle där vi lever på lika villkor. Vi organiserar kring de saker vi har gemensamt.
