Mitt mobilnummer ligger öppet sökbart. Jag vill ha det så, för som chefredaktör för en tidning behöver människor kunna nå mig. Men en baksida är alla de samtal jag får från telefonförsäljare. Jag brukar försöka hålla mig lugn och avsluta på ett artigt sätt. Förra veckan hade jag till och med ett riktigt kul samtal med en pigg säljare från Postkodlotteriet som – nästan – fick mig på kroken. Men när killen från elnätsbolaget ringde, då slutade samtalet med att jag fräste åt honom och till slut slängde på luren, så arg att jag skakade.

Varför? Han låtsas som att det inte handlar om att få mig att byta elbolag utan om att jag ska slippa få två fakturor, en för elnätet och en för elförbrukningen.

Jag svarar att jag definitivt inte vill välja det bolag som tar ockerpriser för elnätet.

Han ignorerar svaret och säger att detta handlar bara om att förenkla faktureringen.

Det är då jag blir arg.

För det här är en av vår tids riktigt stora politiska frågor.

2017 fattade riksdagen ett beslut om att Sverige ska bli klimatneutralt senast år 2045. Det är i sig sent, men alla vet att vi måste dit. Förra veckans nyhet om nya bevis för att Golfströmmens riktning ändrats på grund av den globala upphettningen är bara ett av många hisnande exempel på att klimatomställningen är akut. En av de stora förändringarna måste bli en ökad elektrifiering, en omvandling som kommer att ställa höga krav på elsystemet.

Enligt en rapport som presenterades i måndags av WSP (ett bolag samlar experter inom analys och teknik) väntas industrin i Sverige öka sin elanvändning fram till 2045 med mellan 60 och 100 procent. Transportsektorn väntas öka sin användning med hela 600 procent. Detta samtidigt som Svenska Kraftnät beräknar att det år 2040 kan förekomma brist på el i två av Sveriges fyra elområden i genomsnitt 400 timmar per år.

Jag tar de siffrorna med en nypa salt. För vi vet att prognoserna tidigare slagit fel och att elkonsumtionen samtidigt minskat på grund av effektivisering. Men visst ska den öka nu, med annan industriproduktion och andra transporter.

Hur rustat är Sverige? Rapporten från WSP konstaterar att det finns effekt- och kapacitetsbrist i många delar av landet, där vissa regioner och kommuner sticker ut. Brister kan komma att drabba fler platser i Sverige redan under 2021 och framåt, vilket till exempel kan leda till brist på el hos såväl privatpersoner som industrin, eller att en kommun tvingas välja mellan att koppla in en ny industri eller ett nytt sjukhus på elnätet.

Stora delar av Sveriges elsystem närmar sig en ålder på 50 år och en majoritet av nätet kommer behöva bytas. Därtill behöver ledningarna från norr till söder byggas ut.

Vem tar ansvaret?

Det vi ser är att de tre stora bolagen Ellevio, Vattenfall och Eon de senare åren använt elnäten – för att öka vinsterna rejält. För många konsumenter handlar det om en dubblering av elnätsavgiften – detta utan att kostnaderna alls skenat iväg för bolagen.

Jag har inget emot att ett visst elnätsbolag har monopol på elnätet där jag bor. Inte heller att vi som konsumenter betalar något för det (så länge det inte handlar om ocker som går till vinster i stället för utbyggnad och underhåll av nätet). Det jag har problem med är att det inte är staten som har det monopolet i hela landet – och tar hela ansvaret för att elnätsutbyggnaden säkras.

De senaste veckorna har en unken debatt om mer kärnkraft blossat upp i kölvattnet av den effektbrist som uppstår årets kallaste dagar. Det är inte mer kärnkraft vi behöver. Solrevolutionen är här och den är, i kombination med vind och vatten, framtiden. Men vi behöver också ett elnät som vi kan lita på. Förstatliga elnätet – och inse att det lokala elnätet mår bäst av ökad elproduktion lokalt, nära hemmet.